FÖRLÅT..
Hey underbara ni!
Just nu har jag världens beslutsångest samtidigt som jag har så sjukt dåligt samvete. Jag skaffade den här novellen för att jag gillade att skriva berättelser-noveller. I början hade jag läsare, ungefär 30 sedan steg det mot 50 och det gillade jag, eftersom jag nyss hade skaffat bloggen. Sedan uppdaterade jag med 1-2 i början men när man börjar 8 inser man hur mycket läxor man faktiskt får. Då har man inte alltid tid till att sätta sig ner o skriva även fast det är grymt mycket roligare än läxor. Men när man väl får hem betygen vill man bli glad över att se dom inte känna en besvikelse över att betygen är låga för att man la ner för mycket tid på att skriva. Så varför jag ännu en gång skriver detta är för att jag inte vet om jag klarar av att ha novellen. Jag funderar på att ha kvar den men lägga ner med skrivandet. Får jag tid över sätter jag mig ner och skriver. När jag fått ihop chapter's lägger jag in dom men då har väl alla läsare redan försvunnit, så ja. Nu har jag bestämt mig och jag vill tacka er alla som har läst denna novell sedan dag 1, jag vill tacka er som kommenterat med så sjukt söta kommentarer så man bara vill dö! Så, ni är underbara människor ni! Men innan jag faktiskt säger "hejdå" vill jag tipsa enu en gång om en novell blogg- Trueloveforbieber.blogg.se. Ni flesta kanske redan läser den, men om inte sprid novellen vidare! Tjejen som skriver är seriöst en underbar människa som förtjänar allt hon kan. Så gå in på den, läs, kommentera för det är hon värd! Och novellen hon skriver är grymt bra!
Så, tack för er som läst novellen! och det här låter ju typ som värsta deppbrevet eller någonting, men ville att ni skulle veta så jag inte bara lägger ner med det hela.. och nu vet jag faktiskt inte hur många tack jag har skrivit i den här texten, men siista gången, TACK FÖR ALLT KÄRA NI!
#TakeCare ♥
"Stop the hate, Justin is happy we're happy, Selena is happy we're happy" ♥
Just nu har jag världens beslutsångest samtidigt som jag har så sjukt dåligt samvete. Jag skaffade den här novellen för att jag gillade att skriva berättelser-noveller. I början hade jag läsare, ungefär 30 sedan steg det mot 50 och det gillade jag, eftersom jag nyss hade skaffat bloggen. Sedan uppdaterade jag med 1-2 i början men när man börjar 8 inser man hur mycket läxor man faktiskt får. Då har man inte alltid tid till att sätta sig ner o skriva även fast det är grymt mycket roligare än läxor. Men när man väl får hem betygen vill man bli glad över att se dom inte känna en besvikelse över att betygen är låga för att man la ner för mycket tid på att skriva. Så varför jag ännu en gång skriver detta är för att jag inte vet om jag klarar av att ha novellen. Jag funderar på att ha kvar den men lägga ner med skrivandet. Får jag tid över sätter jag mig ner och skriver. När jag fått ihop chapter's lägger jag in dom men då har väl alla läsare redan försvunnit, så ja. Nu har jag bestämt mig och jag vill tacka er alla som har läst denna novell sedan dag 1, jag vill tacka er som kommenterat med så sjukt söta kommentarer så man bara vill dö! Så, ni är underbara människor ni! Men innan jag faktiskt säger "hejdå" vill jag tipsa enu en gång om en novell blogg- Trueloveforbieber.blogg.se. Ni flesta kanske redan läser den, men om inte sprid novellen vidare! Tjejen som skriver är seriöst en underbar människa som förtjänar allt hon kan. Så gå in på den, läs, kommentera för det är hon värd! Och novellen hon skriver är grymt bra!
Så, tack för er som läst novellen! och det här låter ju typ som värsta deppbrevet eller någonting, men ville att ni skulle veta så jag inte bara lägger ner med det hela.. och nu vet jag faktiskt inte hur många tack jag har skrivit i den här texten, men siista gången, TACK FÖR ALLT KÄRA NI!
#TakeCare ♥
"Stop the hate, Justin is happy we're happy, Selena is happy we're happy" ♥
DO NEVER GIVE UP - CHAPTER 15
"SELENA GET OF!" Skrek jag åt henne. Hon ryggade tillbaka och jag kunde se sorgen i hennes ögon. Great nu har jag sårat två tjejer jag älskar på mindre än en timme. Lyckat Justin, lyckat. Men Evelina stod fortfarande kvar på samma ställe och bara stirrade på mig.
"I'm sorry Evelina, I made a misstake. Please forgive me" Sa jag och gav henne ett litet leénde. Men det verkade hon inte gilla eftersom hon tog några steg fram. Böjde sig fram och viskade.
"Congratulations Justin. You just lost me"
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justin's perspektiv:
Skulle jag behöva beskriva mitt liv i ett enda ord, skulle det vara, förjävligt. Jag har gått miste om två obeskrivligt vackra varelser. Men framför allt har jag förlorat Evelina. Som jag bara för någon timme sedan trodde jag skulle få bli hennes pojkvän. But no way. Jag vet inte vad gud har emot mig eller vad han egentligen är för nytta på denna jord. För ska det vara någon gång han ska vara till hjälp så är det i den här situationen. Just nu när mitt liv har gått itu och jag har fallet mot bottnen. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna komma upp igen men just nu, är den frågan enkel. Jag har fallit mot botten och jag vet inte ens om jag kommer ha ork till att kramla mig upp igen. Mitt hjärta, min själ, min kropp vill bara till en sak just nu, finna Evelina, tjejen i mitt liv. Som jag sårade framför hennes egna ögon med att kyssa Selena. Som en gång gjorde slut utan att säga varför. Eller det gjorde hon. Men just då var det som att den pusselbiten som hade hittat rätt hade åkt fel. Och lämnat den lilla stackaren kvar, ensam. Och ja, den pusselbiten var Justin Bieber. Töntigt eller hur? Popstjärnan som tycks ha ett superliv med att vara känd är inte så underbar som alla tror. Nej, verkligen inte. Folk säger att man ska behandla sin tjej som man vill att ens pappa ska behandla sin mamma. Och jag, jag verkar inte vilja min mamma gott isånnafall.
Flera tankar men inga svar passerade hjärnan så gott som hela tiden. Jag hade precis lämnat Selena och bion bakom mig och började gå med små steg hemåt. Medans mina tankar började suddas bort fanns det endå några kvar. Några som gör mig oehört orolig. Jag menar hur skulle ni känna er efter att ha kysst sitt ex framför sin nya flickvän? Och nu, var ska hon nu bo? Det sista hon kommer göra är väl att vilja bo på gat..
"EVELINA?!"
"WHERE ARE YOU?! I'M SOR.."
Jag stannade upp när jag inte fören nu hade kommit på att jag var inne i en mörk gränd. En sån gränd det endast står några få gröna sopptunnor vid sidan om den stora grinden som alltid är typiskt i sånna där actionkomedi filmer där snuten alltid smiter från polisen och senare hoppar över grinden. Men det var inte bara en anledning till varför jag stannade. Runt en av dom stora gröna sopptunnorna hördes ett starkt ljud, ett ljud av att någon grät men samtidigt skrek av ilska. Oron i magen växte som inget förr och jag smygde fram så försiktigt jag kunde men när en litet kvist från ett träd ovanför mig låg på marken skulle jag så klart vara den som klev på den.
"Ey, is anyone here?" Bakom sopptunnan steg en man eller gubbe rättare sagt fram med ett oroligt flin på läpparna. Men den minen ändrades snabbt som attan till ett äcklad flin. Jag ryggade tillbaka och jag var helt medveten om att den mannen hade något slags verktyg i handen, eftersom han hållde ett hårt tag om någonting bakom hans feta rygg.
"Woah, you're Justin Bieber, right? the guy who can get every little girl on this earth. And me, I can not even keep my wife, she was the one I loved, even though we were like night and day. But she left me nowhere and now I live like this. If she just came back, but the stupid cancer destroved everything and yes. I loved her more, or i still love her more than anyone on this earth will understand. She was my first love, my first tears and my first happiness"
Kort, konstigt och tråkigt jag vet! Men jag hoppas det duger och förlåt för den fortfarande bedrövliga uppdatering! Och innan jag glömmer, Ska jag ta bort bloggen pågrund av min dåliga uppdatering eller vill ni fortfarande ha ett sådär chapter i veckan? Det upp till er och varför jag ställer den frågan är för att jag får så dåligt samvete nu när jag skaffade en blogg men då aldrig har tiden till att sätta mig ner och skriva. Så ni som läser, jag skulle bli glad om jag får höra era åsikter! Ha en bra kväll hitills! puss♥
"I'm sorry Evelina, I made a misstake. Please forgive me" Sa jag och gav henne ett litet leénde. Men det verkade hon inte gilla eftersom hon tog några steg fram. Böjde sig fram och viskade.
"Congratulations Justin. You just lost me"
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justin's perspektiv:
Skulle jag behöva beskriva mitt liv i ett enda ord, skulle det vara, förjävligt. Jag har gått miste om två obeskrivligt vackra varelser. Men framför allt har jag förlorat Evelina. Som jag bara för någon timme sedan trodde jag skulle få bli hennes pojkvän. But no way. Jag vet inte vad gud har emot mig eller vad han egentligen är för nytta på denna jord. För ska det vara någon gång han ska vara till hjälp så är det i den här situationen. Just nu när mitt liv har gått itu och jag har fallet mot bottnen. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna komma upp igen men just nu, är den frågan enkel. Jag har fallit mot botten och jag vet inte ens om jag kommer ha ork till att kramla mig upp igen. Mitt hjärta, min själ, min kropp vill bara till en sak just nu, finna Evelina, tjejen i mitt liv. Som jag sårade framför hennes egna ögon med att kyssa Selena. Som en gång gjorde slut utan att säga varför. Eller det gjorde hon. Men just då var det som att den pusselbiten som hade hittat rätt hade åkt fel. Och lämnat den lilla stackaren kvar, ensam. Och ja, den pusselbiten var Justin Bieber. Töntigt eller hur? Popstjärnan som tycks ha ett superliv med att vara känd är inte så underbar som alla tror. Nej, verkligen inte. Folk säger att man ska behandla sin tjej som man vill att ens pappa ska behandla sin mamma. Och jag, jag verkar inte vilja min mamma gott isånnafall.
Flera tankar men inga svar passerade hjärnan så gott som hela tiden. Jag hade precis lämnat Selena och bion bakom mig och började gå med små steg hemåt. Medans mina tankar började suddas bort fanns det endå några kvar. Några som gör mig oehört orolig. Jag menar hur skulle ni känna er efter att ha kysst sitt ex framför sin nya flickvän? Och nu, var ska hon nu bo? Det sista hon kommer göra är väl att vilja bo på gat..
"EVELINA?!"
"WHERE ARE YOU?! I'M SOR.."
Jag stannade upp när jag inte fören nu hade kommit på att jag var inne i en mörk gränd. En sån gränd det endast står några få gröna sopptunnor vid sidan om den stora grinden som alltid är typiskt i sånna där actionkomedi filmer där snuten alltid smiter från polisen och senare hoppar över grinden. Men det var inte bara en anledning till varför jag stannade. Runt en av dom stora gröna sopptunnorna hördes ett starkt ljud, ett ljud av att någon grät men samtidigt skrek av ilska. Oron i magen växte som inget förr och jag smygde fram så försiktigt jag kunde men när en litet kvist från ett träd ovanför mig låg på marken skulle jag så klart vara den som klev på den.
"Ey, is anyone here?" Bakom sopptunnan steg en man eller gubbe rättare sagt fram med ett oroligt flin på läpparna. Men den minen ändrades snabbt som attan till ett äcklad flin. Jag ryggade tillbaka och jag var helt medveten om att den mannen hade något slags verktyg i handen, eftersom han hållde ett hårt tag om någonting bakom hans feta rygg.
"Woah, you're Justin Bieber, right? the guy who can get every little girl on this earth. And me, I can not even keep my wife, she was the one I loved, even though we were like night and day. But she left me nowhere and now I live like this. If she just came back, but the stupid cancer destroved everything and yes. I loved her more, or i still love her more than anyone on this earth will understand. She was my first love, my first tears and my first happiness"
Kort, konstigt och tråkigt jag vet! Men jag hoppas det duger och förlåt för den fortfarande bedrövliga uppdatering! Och innan jag glömmer, Ska jag ta bort bloggen pågrund av min dåliga uppdatering eller vill ni fortfarande ha ett sådär chapter i veckan? Det upp till er och varför jag ställer den frågan är för att jag får så dåligt samvete nu när jag skaffade en blogg men då aldrig har tiden till att sätta mig ner och skriva. Så ni som läser, jag skulle bli glad om jag får höra era åsikter! Ha en bra kväll hitills! puss♥
Hej!
Hej Josefins läsare!
Josefins kusin här! Josefins dator är för tillfället trasig men hon meddelar er så fort hennes dator fungerar igen!
#takecare
Josefins kusin här! Josefins dator är för tillfället trasig men hon meddelar er så fort hennes dator fungerar igen!
#takecare
TRUELOVEFORBIEBER
Hej kära läsare! Ledsen att det inte kom upp något igår eller idag. Men jag ska försöka få upp ett imorgon :)
Jag såg också att jag hade fått en kommentar där tjejen tyckte att min design är fin. Och ja, ni ska bara veta hur mycket jag älskar min nya design! Men nu är det så, att jag skulle aldrig klara av att göra en sådan design, enkel såsom svår-aldrig. Utan den underbara tjejen som äger trueloveforbieber.blogg.se har gjort denna finfina design :) Så jag vill bara tacka dig Vicki för den asfina designen! Och nu till det andra, tjejen som då heter Victoria som äger universums bästa novell blogg-Om Justin Bieber då, hade tappat sin statistik, mycket tidigare och det var då hon bestämde sig för att lägga ner med sitt skrivande-iallafall på bloggen, men nu, nu har hon börjat skriva igen! Och hennes novell, som hon skriver helt ensam har jag faktiks tinte börjat läst än, men jag vet att den redan är minst lika grym som hennes tidigare hon har skrivit. Så jag ber er alla, ta en titt på hennes blogg-trueloveforbieber.blogg.se och läs novellen och glöm inte att kommentera! TACK TILL BÅDE VICKI OCH ER SOM CHECKAR HENNES BLOGG!
Ha en bra kväll! ♥
Jag såg också att jag hade fått en kommentar där tjejen tyckte att min design är fin. Och ja, ni ska bara veta hur mycket jag älskar min nya design! Men nu är det så, att jag skulle aldrig klara av att göra en sådan design, enkel såsom svår-aldrig. Utan den underbara tjejen som äger trueloveforbieber.blogg.se har gjort denna finfina design :) Så jag vill bara tacka dig Vicki för den asfina designen! Och nu till det andra, tjejen som då heter Victoria som äger universums bästa novell blogg-Om Justin Bieber då, hade tappat sin statistik, mycket tidigare och det var då hon bestämde sig för att lägga ner med sitt skrivande-iallafall på bloggen, men nu, nu har hon börjat skriva igen! Och hennes novell, som hon skriver helt ensam har jag faktiks tinte börjat läst än, men jag vet att den redan är minst lika grym som hennes tidigare hon har skrivit. Så jag ber er alla, ta en titt på hennes blogg-trueloveforbieber.blogg.se och läs novellen och glöm inte att kommentera! TACK TILL BÅDE VICKI OCH ER SOM CHECKAR HENNES BLOGG!
Ha en bra kväll! ♥
DO NEVER GIVE UP - CHAPTER 14
"Why are you laughing? It's not funny Justin" Sa jag och satte armarna i kors. Men Justin slutade inte så jag gick sakta fram till den närmsta parkbänken medans blicken var ut i mörket. Jag begravde ansiktet i händerna för att slippa få upp bilder från filmen. Men när mistletoe låten började spelas kollade jag nyfiket upp och mötte Justin's blick. Han hade mobilen i handen och såg riktigt nervös ut. Jag visste inte vem det var som ringde men någon ringde iallafall. Jag ställde mig upp och såg hur Justin mimade Scooter. Vilket gjorde mig nervös. Skulle han behöva åka iväg på hans turné och bara lämna mig bakom sig? En tår slank nerför kinden och jag gick ifrån bänken med släppande fötter. Jag sparkade iväg några stenar på marken men jag inte längre visste hur långt jag hade gått höjde jag blicken till det jag inte någonsin kunde ana. Till det sista jag ville se. Till det sista jag ville vara med om.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justin's perspektiv:
Det var inte Scooter som ringde, utan skärmen lyste "Älskling". Jag hade inte bytt eller varken tagit bort Selena's nummer från mobilen. Men av någon anledning mimade jag Scooter till Evelina som jag egentligen inte vet varför jag gjorde. Jag menar jag var den som alltid skulle stå vid hennes sida och nu? Nu ljuger jag personen jag älskar rakt upp i ansiktet.
Justin Bieber, du har allt misslyckats igen.
Men när älskling fortfarande lyste upp hela displayen så började jag känna mig lite smått nervös. Och en saknad spred sig fort i kroppen. Men jag gjorde allt för att intyga för mig att jag hade Evelina. Selena har säkert gått vidare, men varför ringer hon då mig, efter några månader? När det var hon som gjorde slut?
"J-justin here"
"Hey Justin, its me, Selena"
"I know Selena, but why do you call me?" Nervositeten försvann och argheten tog över. Men känslan av saknad fanns allt kvar.
"E-eh, I'm here in Atlanta. And so are you"
"How did you know that? Are you stalking me or what?"
"The magazine Justin, the magazine"
"Oh, okay. But why do you call me Selena, you broke up with me, remember?"
"I just thought that, or I mean. I miss you Justin."
"You miss me huh? So tell me, why did you break up with me than?
"Justin please not now. But where are you?"
"At the cinema. No wait, don´t come here Selena. I-i h-have a.."
Längre än så han hann jag inte fören hon klickade av mig. Just när jag skulle berätta att jag inte längre var singel utan hade en flickvän. Eller vi kanske inte ens är tillsammans än? Men jag vill iallafall mer än gärna bli något större, jag vill bli hennes pojkvän som hon kommer minnas. Den hon kommer skapa sina mina minnen med för att sedan klistra in bilderna i en scrapbook som är fridfull med massa färger. Och ja, jag hoppas få vara den pojkvän en vacker dag, kanske till och med idag.
Men när jag stått och grubblat över det började jag gå tillbaka till parkbänken där Evelina satt. Jag grävde ner händerna i fickorna och stoppade sedan ner mobilen i fickan.
"JUSTIN!" Jag vände mig snabbt om och möttes av den varelse jag en gång älskat men som lämnade mig. Selena gick med lugna steg mot mig medans hon la ner mobilen hon just hållt i. Jag stannade upp och bara tittade på henne. Hon var så vacker. Men inte vackrare än Evelina försökte jag få in i huvud. Men det var som om att det bara gick in och sedan ut genom huvud. Jag vet inte varför, men jag kände att jag ville dra mig till henne, att få ha henne intill mig igen. Men det kommer väl aldrig hända? Jag älskar inte henne utan jag älskar en annan vacker varelse på denna jord.
"Hey Justin" Hennes ljuva röst klingade fint i mina öron och när hon nu var så nära mig att jag nästan kunde känna hennes kropp mot min, gjorde mig nästan svag på ett sätt. Jag visste att mina känslor fortfarande fanns där för henne men det är något jag inte vill intala mig själv. Mina känslor har jag för en annan tjej. Tror jag iallafall.
"Why are you here Selena, why?" Sa jag och gjorde någon hjest med händerna. Hon ska inte tro att hon bara kan komma hit och tro att inget har hänt. För det har hänt mycket, ohja, mer än vad hon kan ana. Någonsin.
"Justin, I made a misstake, a big one. I know that. But please I can't live without you" Selena lät osäker men ändå fanns det någon glädje i det hela. Men när hon sa det där, kunde jag inte motstå att kolla in i hennes ögon. Dom bruna stora ögonen som man bara kan drukna i. Töntigt jag vet, men jag vet inte varför jag gör det här. Jag tog tag runt hennes midja med mina händer och fortsatte med blicken fäst i hennes ögon. Jag klev fram en meter så jag nu kände hennes andetag. Jag tänkte precis krama om henne då hon böjde sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Hennes smak, av vanilj fick mig bara att vilja mer. Hon gick fram så vi nu stod så nära vi kunde stå, hennes tunga åkte in i min mun tillsammans med min. Jag slöt mina ögon medans jag hade händerna runt hennes nacke. Mina händer åkte ner mot rumpan och kunde känna hur hon log mot läpparna. Fjärilarna i magen flög nu runt som yra höns och inget kunde gå dom att stanna. Glädjen bara sprutade inom mig att äntligen få henne igen. Kyssen övergick till hångel och hon masserade nu mitt hår medans mina händer fortfarande var på hennes rumpa. Men min ena hjärna sa att jag skulle sluta medan den andra halvan tyckte tvärtom. Men när hennes händer gick innanför tröjan kom jag på d..
"How could you, huh?" Jag vände huvudet mot en förstörd Evelina som stod några meter bort. Hennes ansikte var svart efter all mascara. Jag kände hur nervositeten tog över och hur Selena kom och kramade om mig bakifrån.
"SELENA GET OF!" Skrek jag åt henne. Hon ryggade tillbaka och jag kunde se sorgen i hennes ögon. Great nu har jag sårat två tjejer jag älskar på mindre än en timme. Lyckat Justin, lyckat. Men Evelina stod fortfarande kvar på samma ställe och bara stirrade på mig.
"I'm sorry Evelina, I made a misstake. Please forgive me" Sa jag och gav henne ett litet leénde. Men det verkade hon inte gilla eftersom hon tog några steg fram. Böjde sig fram och viskade.
"Congratulations Justin. You just lost me"
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej! för det första vill jag tacka er för dom fina kommentarerna jag fick på förra inlägget, ni ska bara veta hur fina människor ni är! Och för det andra, som ni ser har jag inte lagt av med skrivandet förtillfället, jag skrev det här nu ikväll lite snabbt, så jag hoppas att det är helt okej. Och nu börjar dramat i novellen!!! men ja, om jag har några läsare kvar så snälla ni kommentera så ska jag se till att nästa chapter blir långt :) PUSS PÅ ER UNDERBARA MÄNNISKOR!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justin's perspektiv:
Det var inte Scooter som ringde, utan skärmen lyste "Älskling". Jag hade inte bytt eller varken tagit bort Selena's nummer från mobilen. Men av någon anledning mimade jag Scooter till Evelina som jag egentligen inte vet varför jag gjorde. Jag menar jag var den som alltid skulle stå vid hennes sida och nu? Nu ljuger jag personen jag älskar rakt upp i ansiktet.
Justin Bieber, du har allt misslyckats igen.
Men när älskling fortfarande lyste upp hela displayen så började jag känna mig lite smått nervös. Och en saknad spred sig fort i kroppen. Men jag gjorde allt för att intyga för mig att jag hade Evelina. Selena har säkert gått vidare, men varför ringer hon då mig, efter några månader? När det var hon som gjorde slut?
"J-justin here"
"Hey Justin, its me, Selena"
"I know Selena, but why do you call me?" Nervositeten försvann och argheten tog över. Men känslan av saknad fanns allt kvar.
"E-eh, I'm here in Atlanta. And so are you"
"How did you know that? Are you stalking me or what?"
"The magazine Justin, the magazine"
"Oh, okay. But why do you call me Selena, you broke up with me, remember?"
"I just thought that, or I mean. I miss you Justin."
"You miss me huh? So tell me, why did you break up with me than?
"Justin please not now. But where are you?"
"At the cinema. No wait, don´t come here Selena. I-i h-have a.."
Längre än så han hann jag inte fören hon klickade av mig. Just när jag skulle berätta att jag inte längre var singel utan hade en flickvän. Eller vi kanske inte ens är tillsammans än? Men jag vill iallafall mer än gärna bli något större, jag vill bli hennes pojkvän som hon kommer minnas. Den hon kommer skapa sina mina minnen med för att sedan klistra in bilderna i en scrapbook som är fridfull med massa färger. Och ja, jag hoppas få vara den pojkvän en vacker dag, kanske till och med idag.
Men när jag stått och grubblat över det började jag gå tillbaka till parkbänken där Evelina satt. Jag grävde ner händerna i fickorna och stoppade sedan ner mobilen i fickan.
"JUSTIN!" Jag vände mig snabbt om och möttes av den varelse jag en gång älskat men som lämnade mig. Selena gick med lugna steg mot mig medans hon la ner mobilen hon just hållt i. Jag stannade upp och bara tittade på henne. Hon var så vacker. Men inte vackrare än Evelina försökte jag få in i huvud. Men det var som om att det bara gick in och sedan ut genom huvud. Jag vet inte varför, men jag kände att jag ville dra mig till henne, att få ha henne intill mig igen. Men det kommer väl aldrig hända? Jag älskar inte henne utan jag älskar en annan vacker varelse på denna jord.
"Hey Justin" Hennes ljuva röst klingade fint i mina öron och när hon nu var så nära mig att jag nästan kunde känna hennes kropp mot min, gjorde mig nästan svag på ett sätt. Jag visste att mina känslor fortfarande fanns där för henne men det är något jag inte vill intala mig själv. Mina känslor har jag för en annan tjej. Tror jag iallafall.
"Why are you here Selena, why?" Sa jag och gjorde någon hjest med händerna. Hon ska inte tro att hon bara kan komma hit och tro att inget har hänt. För det har hänt mycket, ohja, mer än vad hon kan ana. Någonsin.
"Justin, I made a misstake, a big one. I know that. But please I can't live without you" Selena lät osäker men ändå fanns det någon glädje i det hela. Men när hon sa det där, kunde jag inte motstå att kolla in i hennes ögon. Dom bruna stora ögonen som man bara kan drukna i. Töntigt jag vet, men jag vet inte varför jag gör det här. Jag tog tag runt hennes midja med mina händer och fortsatte med blicken fäst i hennes ögon. Jag klev fram en meter så jag nu kände hennes andetag. Jag tänkte precis krama om henne då hon böjde sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Hennes smak, av vanilj fick mig bara att vilja mer. Hon gick fram så vi nu stod så nära vi kunde stå, hennes tunga åkte in i min mun tillsammans med min. Jag slöt mina ögon medans jag hade händerna runt hennes nacke. Mina händer åkte ner mot rumpan och kunde känna hur hon log mot läpparna. Fjärilarna i magen flög nu runt som yra höns och inget kunde gå dom att stanna. Glädjen bara sprutade inom mig att äntligen få henne igen. Kyssen övergick till hångel och hon masserade nu mitt hår medans mina händer fortfarande var på hennes rumpa. Men min ena hjärna sa att jag skulle sluta medan den andra halvan tyckte tvärtom. Men när hennes händer gick innanför tröjan kom jag på d..
"How could you, huh?" Jag vände huvudet mot en förstörd Evelina som stod några meter bort. Hennes ansikte var svart efter all mascara. Jag kände hur nervositeten tog över och hur Selena kom och kramade om mig bakifrån.
"SELENA GET OF!" Skrek jag åt henne. Hon ryggade tillbaka och jag kunde se sorgen i hennes ögon. Great nu har jag sårat två tjejer jag älskar på mindre än en timme. Lyckat Justin, lyckat. Men Evelina stod fortfarande kvar på samma ställe och bara stirrade på mig.
"I'm sorry Evelina, I made a misstake. Please forgive me" Sa jag och gav henne ett litet leénde. Men det verkade hon inte gilla eftersom hon tog några steg fram. Böjde sig fram och viskade.
"Congratulations Justin. You just lost me"
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej! för det första vill jag tacka er för dom fina kommentarerna jag fick på förra inlägget, ni ska bara veta hur fina människor ni är! Och för det andra, som ni ser har jag inte lagt av med skrivandet förtillfället, jag skrev det här nu ikväll lite snabbt, så jag hoppas att det är helt okej. Och nu börjar dramat i novellen!!! men ja, om jag har några läsare kvar så snälla ni kommentera så ska jag se till att nästa chapter blir långt :) PUSS PÅ ER UNDERBARA MÄNNISKOR!
