"Why are you laughing? It's not funny Justin" Sa jag och satte armarna i kors. Men Justin slutade inte så jag gick sakta fram till den närmsta parkbänken medans blicken var ut i mörket. Jag begravde ansiktet i händerna för att slippa få upp bilder från filmen. Men när mistletoe låten började spelas kollade jag nyfiket upp och mötte Justin's blick. Han hade mobilen i handen och såg riktigt nervös ut. Jag visste inte vem det var som ringde men någon ringde iallafall. Jag ställde mig upp och såg hur Justin mimade Scooter. Vilket gjorde mig nervös. Skulle han behöva åka iväg på hans turné och bara lämna mig bakom sig? En tår slank nerför kinden och jag gick ifrån bänken med släppande fötter. Jag sparkade iväg några stenar på marken men jag inte längre visste hur långt jag hade gått höjde jag blicken till det jag inte någonsin kunde ana. Till det sista jag ville se. Till det sista jag ville vara med om.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Justin's perspektiv:

Det var inte Scooter som ringde, utan skärmen lyste "Älskling". Jag hade inte bytt eller varken tagit bort Selena's nummer från mobilen. Men av någon anledning mimade jag Scooter till Evelina som jag egentligen inte vet varför jag gjorde. Jag menar jag var den som alltid skulle stå vid hennes sida och nu? Nu ljuger jag personen jag älskar rakt upp i ansiktet.

Justin Bieber, du har allt misslyckats igen.

Men när älskling fortfarande lyste upp hela displayen så började jag känna mig lite smått nervös. Och en saknad spred sig fort i kroppen. Men jag gjorde allt för att intyga för mig att jag hade Evelina. Selena har säkert gått vidare, men varför ringer hon då mig, efter några månader? När det var hon som gjorde slut?

"J-justin here"

"Hey Justin, its me, Selena"

"I know Selena, but why do you call me?" Nervositeten försvann och argheten tog över. Men känslan av saknad fanns allt kvar.

"E-eh, I'm here in Atlanta. And so are you"

"How did you know that? Are you stalking me or what?"

"The magazine Justin, the magazine"

"Oh, okay. But why do you call me Selena, you broke up with me, remember?"

"I just thought that, or I mean. I miss you Justin."

"You miss me huh? So tell me, why did you break up with me than?

"Justin please not now. But where are you?"

"At the cinema. No wait, don´t come here Selena. I-i h-have a.."

Längre än så han hann jag inte fören hon klickade av mig. Just när jag skulle berätta att jag inte längre var singel utan hade en flickvän. Eller vi kanske inte ens är tillsammans än? Men jag vill iallafall mer än gärna bli något större, jag vill bli hennes pojkvän som hon kommer minnas. Den hon kommer skapa sina mina minnen med för att sedan klistra in bilderna i en scrapbook som är fridfull med massa färger. Och ja, jag hoppas få vara den pojkvän en vacker dag, kanske till och med idag.

Men när jag stått och grubblat över det började jag gå tillbaka till parkbänken där Evelina satt. Jag grävde ner händerna i fickorna och stoppade sedan ner mobilen i fickan.

"JUSTIN!" Jag vände mig snabbt om och möttes av den varelse jag en gång älskat men som lämnade mig. Selena gick med lugna steg mot mig medans hon la ner mobilen hon just hållt i. Jag stannade upp och bara tittade på henne. Hon var så vacker. Men inte vackrare än Evelina försökte jag få in i huvud. Men det var som om att det bara gick in och sedan ut genom huvud. Jag vet inte varför, men jag kände att jag ville dra mig till henne, att få ha henne intill mig igen. Men det kommer väl aldrig hända? Jag älskar inte henne utan jag älskar en annan vacker varelse på denna jord.

"Hey Justin" Hennes ljuva röst klingade fint i mina öron och när hon nu var så nära mig att jag nästan kunde känna hennes kropp mot min, gjorde mig nästan svag på ett sätt. Jag visste att mina känslor fortfarande fanns där för henne men det är något jag inte vill intala mig själv. Mina känslor har jag för en annan tjej. Tror jag iallafall.

"Why are you here Selena, why?" Sa jag och gjorde någon hjest med händerna. Hon ska inte tro att hon bara kan komma hit och tro att inget har hänt. För det har hänt mycket, ohja, mer än vad hon kan ana. Någonsin.

"Justin, I made a misstake, a big one. I know that. But please I can't live without you" Selena lät osäker men ändå fanns det någon glädje i det hela. Men när hon sa det där, kunde jag inte motstå att kolla in i hennes ögon. Dom bruna stora ögonen som man bara kan drukna i. Töntigt jag vet, men jag vet inte varför jag gör det här. Jag tog tag runt hennes midja med mina händer och fortsatte med blicken fäst i hennes ögon. Jag klev fram en meter så jag nu kände hennes andetag. Jag tänkte precis krama om henne då hon böjde sig fram och tryckte sina läppar mot mina. Hennes smak, av vanilj fick mig bara att vilja mer. Hon gick fram så vi nu stod så nära vi kunde stå, hennes tunga åkte in i min mun tillsammans med min. Jag slöt mina ögon medans jag hade händerna runt hennes nacke. Mina händer åkte ner mot rumpan och kunde känna hur hon log mot läpparna. Fjärilarna i magen flög nu runt som yra höns och inget kunde gå dom att stanna. Glädjen bara sprutade inom mig att äntligen få henne igen. Kyssen övergick till hångel och hon masserade nu mitt hår medans mina händer fortfarande var på hennes rumpa. Men min ena hjärna sa att jag skulle sluta medan den andra halvan tyckte tvärtom. Men när hennes händer gick innanför tröjan kom jag på d..

"How could you, huh?" Jag vände huvudet mot en förstörd Evelina som stod några meter bort. Hennes ansikte var svart efter all mascara. Jag kände hur nervositeten tog över och hur Selena kom och kramade om mig bakifrån.

"SELENA GET OF!" Skrek jag åt henne. Hon ryggade tillbaka och jag kunde se sorgen i hennes ögon. Great nu har jag sårat två tjejer jag älskar på mindre än en timme. Lyckat Justin, lyckat. Men Evelina stod fortfarande kvar på samma ställe och bara stirrade på mig.

"I'm sorry Evelina, I made a misstake. Please forgive me" Sa jag och gav henne ett litet leénde. Men det verkade hon inte gilla eftersom hon tog några steg fram. Böjde sig fram och viskade.

"Congratulations Justin. You just lost me"
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej! för det första vill jag tacka er för dom fina kommentarerna jag fick på förra inlägget, ni ska bara veta hur fina människor ni är! Och för det andra, som ni ser har jag inte lagt av med skrivandet förtillfället, jag skrev det här nu ikväll lite snabbt, så jag hoppas att det är helt okej. Och nu börjar dramat i novellen!!! men ja, om jag har några läsare kvar så snälla ni kommentera så ska jag se till att nästa chapter blir långt :) PUSS PÅ ER UNDERBARA MÄNNISKOR!