DO NEVER GIVE UP - CHAPTER 15
"SELENA GET OF!" Skrek jag åt henne. Hon ryggade tillbaka och jag kunde se sorgen i hennes ögon. Great nu har jag sårat två tjejer jag älskar på mindre än en timme. Lyckat Justin, lyckat. Men Evelina stod fortfarande kvar på samma ställe och bara stirrade på mig.
"I'm sorry Evelina, I made a misstake. Please forgive me" Sa jag och gav henne ett litet leénde. Men det verkade hon inte gilla eftersom hon tog några steg fram. Böjde sig fram och viskade.
"Congratulations Justin. You just lost me"
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Justin's perspektiv:
Skulle jag behöva beskriva mitt liv i ett enda ord, skulle det vara, förjävligt. Jag har gått miste om två obeskrivligt vackra varelser. Men framför allt har jag förlorat Evelina. Som jag bara för någon timme sedan trodde jag skulle få bli hennes pojkvän. But no way. Jag vet inte vad gud har emot mig eller vad han egentligen är för nytta på denna jord. För ska det vara någon gång han ska vara till hjälp så är det i den här situationen. Just nu när mitt liv har gått itu och jag har fallet mot bottnen. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna komma upp igen men just nu, är den frågan enkel. Jag har fallit mot botten och jag vet inte ens om jag kommer ha ork till att kramla mig upp igen. Mitt hjärta, min själ, min kropp vill bara till en sak just nu, finna Evelina, tjejen i mitt liv. Som jag sårade framför hennes egna ögon med att kyssa Selena. Som en gång gjorde slut utan att säga varför. Eller det gjorde hon. Men just då var det som att den pusselbiten som hade hittat rätt hade åkt fel. Och lämnat den lilla stackaren kvar, ensam. Och ja, den pusselbiten var Justin Bieber. Töntigt eller hur? Popstjärnan som tycks ha ett superliv med att vara känd är inte så underbar som alla tror. Nej, verkligen inte. Folk säger att man ska behandla sin tjej som man vill att ens pappa ska behandla sin mamma. Och jag, jag verkar inte vilja min mamma gott isånnafall.
Flera tankar men inga svar passerade hjärnan så gott som hela tiden. Jag hade precis lämnat Selena och bion bakom mig och började gå med små steg hemåt. Medans mina tankar började suddas bort fanns det endå några kvar. Några som gör mig oehört orolig. Jag menar hur skulle ni känna er efter att ha kysst sitt ex framför sin nya flickvän? Och nu, var ska hon nu bo? Det sista hon kommer göra är väl att vilja bo på gat..
"EVELINA?!"
"WHERE ARE YOU?! I'M SOR.."
Jag stannade upp när jag inte fören nu hade kommit på att jag var inne i en mörk gränd. En sån gränd det endast står några få gröna sopptunnor vid sidan om den stora grinden som alltid är typiskt i sånna där actionkomedi filmer där snuten alltid smiter från polisen och senare hoppar över grinden. Men det var inte bara en anledning till varför jag stannade. Runt en av dom stora gröna sopptunnorna hördes ett starkt ljud, ett ljud av att någon grät men samtidigt skrek av ilska. Oron i magen växte som inget förr och jag smygde fram så försiktigt jag kunde men när en litet kvist från ett träd ovanför mig låg på marken skulle jag så klart vara den som klev på den.
"Ey, is anyone here?" Bakom sopptunnan steg en man eller gubbe rättare sagt fram med ett oroligt flin på läpparna. Men den minen ändrades snabbt som attan till ett äcklad flin. Jag ryggade tillbaka och jag var helt medveten om att den mannen hade något slags verktyg i handen, eftersom han hållde ett hårt tag om någonting bakom hans feta rygg.
"Woah, you're Justin Bieber, right? the guy who can get every little girl on this earth. And me, I can not even keep my wife, she was the one I loved, even though we were like night and day. But she left me nowhere and now I live like this. If she just came back, but the stupid cancer destroved everything and yes. I loved her more, or i still love her more than anyone on this earth will understand. She was my first love, my first tears and my first happiness"
Kort, konstigt och tråkigt jag vet! Men jag hoppas det duger och förlåt för den fortfarande bedrövliga uppdatering! Och innan jag glömmer, Ska jag ta bort bloggen pågrund av min dåliga uppdatering eller vill ni fortfarande ha ett sådär chapter i veckan? Det upp till er och varför jag ställer den frågan är för att jag får så dåligt samvete nu när jag skaffade en blogg men då aldrig har tiden till att sätta mig ner och skriva. Så ni som läser, jag skulle bli glad om jag får höra era åsikter! Ha en bra kväll hitills! puss♥
"I'm sorry Evelina, I made a misstake. Please forgive me" Sa jag och gav henne ett litet leénde. Men det verkade hon inte gilla eftersom hon tog några steg fram. Böjde sig fram och viskade.
"Congratulations Justin. You just lost me"
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Justin's perspektiv:
Skulle jag behöva beskriva mitt liv i ett enda ord, skulle det vara, förjävligt. Jag har gått miste om två obeskrivligt vackra varelser. Men framför allt har jag förlorat Evelina. Som jag bara för någon timme sedan trodde jag skulle få bli hennes pojkvän. But no way. Jag vet inte vad gud har emot mig eller vad han egentligen är för nytta på denna jord. För ska det vara någon gång han ska vara till hjälp så är det i den här situationen. Just nu när mitt liv har gått itu och jag har fallet mot bottnen. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna komma upp igen men just nu, är den frågan enkel. Jag har fallit mot botten och jag vet inte ens om jag kommer ha ork till att kramla mig upp igen. Mitt hjärta, min själ, min kropp vill bara till en sak just nu, finna Evelina, tjejen i mitt liv. Som jag sårade framför hennes egna ögon med att kyssa Selena. Som en gång gjorde slut utan att säga varför. Eller det gjorde hon. Men just då var det som att den pusselbiten som hade hittat rätt hade åkt fel. Och lämnat den lilla stackaren kvar, ensam. Och ja, den pusselbiten var Justin Bieber. Töntigt eller hur? Popstjärnan som tycks ha ett superliv med att vara känd är inte så underbar som alla tror. Nej, verkligen inte. Folk säger att man ska behandla sin tjej som man vill att ens pappa ska behandla sin mamma. Och jag, jag verkar inte vilja min mamma gott isånnafall.
Flera tankar men inga svar passerade hjärnan så gott som hela tiden. Jag hade precis lämnat Selena och bion bakom mig och började gå med små steg hemåt. Medans mina tankar började suddas bort fanns det endå några kvar. Några som gör mig oehört orolig. Jag menar hur skulle ni känna er efter att ha kysst sitt ex framför sin nya flickvän? Och nu, var ska hon nu bo? Det sista hon kommer göra är väl att vilja bo på gat..
"EVELINA?!"
"WHERE ARE YOU?! I'M SOR.."
Jag stannade upp när jag inte fören nu hade kommit på att jag var inne i en mörk gränd. En sån gränd det endast står några få gröna sopptunnor vid sidan om den stora grinden som alltid är typiskt i sånna där actionkomedi filmer där snuten alltid smiter från polisen och senare hoppar över grinden. Men det var inte bara en anledning till varför jag stannade. Runt en av dom stora gröna sopptunnorna hördes ett starkt ljud, ett ljud av att någon grät men samtidigt skrek av ilska. Oron i magen växte som inget förr och jag smygde fram så försiktigt jag kunde men när en litet kvist från ett träd ovanför mig låg på marken skulle jag så klart vara den som klev på den.
"Ey, is anyone here?" Bakom sopptunnan steg en man eller gubbe rättare sagt fram med ett oroligt flin på läpparna. Men den minen ändrades snabbt som attan till ett äcklad flin. Jag ryggade tillbaka och jag var helt medveten om att den mannen hade något slags verktyg i handen, eftersom han hållde ett hårt tag om någonting bakom hans feta rygg.
"Woah, you're Justin Bieber, right? the guy who can get every little girl on this earth. And me, I can not even keep my wife, she was the one I loved, even though we were like night and day. But she left me nowhere and now I live like this. If she just came back, but the stupid cancer destroved everything and yes. I loved her more, or i still love her more than anyone on this earth will understand. She was my first love, my first tears and my first happiness"
Kort, konstigt och tråkigt jag vet! Men jag hoppas det duger och förlåt för den fortfarande bedrövliga uppdatering! Och innan jag glömmer, Ska jag ta bort bloggen pågrund av min dåliga uppdatering eller vill ni fortfarande ha ett sådär chapter i veckan? Det upp till er och varför jag ställer den frågan är för att jag får så dåligt samvete nu när jag skaffade en blogg men då aldrig har tiden till att sätta mig ner och skriva. Så ni som läser, jag skulle bli glad om jag får höra era åsikter! Ha en bra kväll hitills! puss♥
Kommentarer
Postat av: Linda
Bara du uppdaterar så vill jag att du ska ha kvar den.
Postat av: Anonym
Gillar början men fattar inte slutet... :3
Postat av: Anonym
Ha kvar den!!
Postat av: HerrGurka
jag vill att du ska ha kvar den!!!
jag bryr mig inte om du skriver nån gång i veckan, bara du skriver! :D
Trackback