FÖRLÅT..
Hej, först och främst vill jag tacka för dom kommenterar jag fick på det förra chapter :) Men nu är det så att jag vet att jag inte har uppdaterat bra, inte alls bra faktiskt och ni ska bara veta hur dum jag känner mig när det inte kan komma ett chapter på en hel vecka. Och det är faktiskt en anledning att varför jag skriver detta inlägg, för det första går jag i 8:an och hinner knappt spendera tid med kompisar då man måste plugga. Och det känns faktiskt förj*vligt! Men ja, och jag vet att jag har några få läsare som kommenterar och jag tror ni vet vilka ni är och ni är värda guld, alla som kommenterar och faktiskt läser bloggen är ni värda guld!! Men statistiken är rätt så hög och man högst får 3-4 kommenterar är det ganska surt.. och jag vet inte om någon skulle kommentera detta inlägg då jag kanske lägger av med skrivandet. Men jag har inte bestämmt mig än, men det kan vara så att jag lägger av med skrivandet. Och det är för att jag inte har så många läsare, får inga nya o.s.v. Så FÖRLÅT..! Men jag vet inte om jag klarar av att ha kvar bloggen då jag inte hinner skriva, minst 1-2 chapter i veckan är grymt lite eller hur? Men jag vill endå en gång tacka er som kommenterat sen första dagen jag startade bloggen ni har fått mig skriva såhär långt..♥
Så, jag har inte bestämmt mig, bestämmer jag mig för att lägga ner bloggen skriver jag det. Puss..
Så, jag har inte bestämmt mig, bestämmer jag mig för att lägga ner bloggen skriver jag det. Puss..
DO NEVER GIVE UP - CHAPTER 13 PART 2
"Justin, are you okay?" Jag vaknade ur min hemska tillbaka blick av att någon står och bankar på badrummsdörren. Jag ställde mig upp och svarade med enkelt okej.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Evelina's perspektiv:
Jag visste att något var fel, även fast jag bara har känt Justin i högst två veckor så visste jag att ingen människa tillbringar två obeskrivliga timmar i duschen utan att ens höra det rinnande vattnet slå mot golvet. Något stämmer inte, och vad det än är ska jag ta reda på det, jag kommer få reda på det.
Tanke efter tanke passerade hjärnan och var tvungen att lägga mig ner i sängen för att inte falla bakåt. Jag drog handen i håret och masserade hårbottnen lite lätt samtididigt som jag bet på nageln då jag alltid gör det när det blir för mycket. Jag tog fram nallen som fått sett allt från tårar till glädje, nervositet till galen och älskad till sårad. Nallen som hängt med då jag föddes på BB i Stockholm och fram till nu 16 år senare, då jag är förälskad i killen vid namnet Justin Bieber som får exakt alla tjejer där ute, men väljer mig. Tanken är konstig, den gör mig förvirrad att veta att han valde mig, Evelina Johnsson av dom flera miljarder tjejer som liknar modeller, med dom stora brösten, långa benen och den bruna kroppen. Vad har jag jämnfört med dom? Ingenting, en nalle som jag låtsas höra vad jag tänker men om den bara kunde höra vad jag sa. Världen hade varit lättare, med någon som inte sa ett knyst, bara lyssnade på varenda litet ord man sa, men man kan inte få allt i världen, en liten bit kan man få, resten går till annat. Vad vet jag inte men till dom som behöver det går det inte till. Dom med miljoner på banken får det, men barnen borta i länderna som inte ens får ett glas rent vatten på bordet. Dom får inget dom nej, och här sitter jag o klagar över mitt liv. Get over it. Intalade jag för mig själv eller försökte iallafall.
"Dear bestfriend, I honestly don´t know what to do without you" mumlade jag för mig själv medans blicken var fäst i dom där oskydliga svarta ögonen som var gjorda av två enkla knappar. Jag la mig försiktigt ner på sidan, drog in nallen i en varm kram medans tår efter tår rullade nerför kinden. Pappa, mamma, släktingar, jag har fan ingenting i den här hopplösa världen, jag har pengar. Men hur långt kommer du på pengar? För att må bra, för att få en bra framtid, det är ju föräldrarna som ska uppfostra än till det. Inte pengar, pengar får du mat på bordet, kläder på kroppen och ett tak över huvudet. Men resten? När får jag kärlek av mina egna föräldrar? Aldrig och kommer aldrig att uppleva. När kommer jag få fira min födelsedag, julafton, påsk, tillsammans med min familj, runt ett dukat bord och öppna julklappar då glädjen bara sprutar inom sig. Jag kommer aldrig få uppleva någonting av det där, vilket sårar mig, rejält.
"Hey, how are you?" Jag hoppade till, torkade snabbt bort tårarna medans jag sänkte blicken för att int möta hans ögon. Han ska inte behöva se mig såhär, jag ser säkert bara ut som ett stort svart monster.
Han hade precis kommit ut från duschen med en handuk runt midjan. Jag kunde inte direkt dra blicken i från hans 6-pack men det gjorde jag, och det var ingen vacker syn jag fick se. Eller vacker, det är klart, men inte på det sättet. Hans ögon var röda medan kinderna vattnades av tårar. Klumpen i magen kom fram och jag klev upp ur sängen och gick fram till Justin. Jag drog in han i en kram, vilket kändes ganska konstigt eftersom han bara bar en handuk, runt midjan. Men det hindrade inte kramen, snarare tvärt om. Det kändes tryggt att ha honom så nära mig. Justin's tag om min midja lättade och jag kollade in i hans ögon medan han i mina.
Medan vi bara stod och granskade varandra i ögonen kände jag för att göra något, något roligt. Jag gick ur Justin's kram sprang fram till datorn och sökte på vilka filmer som gick på bio just idag. Brides maides och paranormal actitivty. Perfekt. Medan jag stängde av datorn sprang jag förbi en förvirrad Justin som flackade med blicken vart jag än gick. Jag skrattade för mig själv medan och jag nästan skuttade fram till garderoben för att välja kläder till bion. Egentligen brukar jag inte klä upp mig så värst mycket inför bio men just nu kändes det som att livet har vänt. Jag känner bara glädje även om jag inte har familjen kvar vet jag att jag har honom. Jag drog fram ett par tighta jeans tillsammans med en söt rosa blus. Jag ställde mig framför stegen och granskade mig själv. Jag var ingen vacker varelse på denna gjort. Tvärt om. Jag använde endast mascara som smink, nästan inga kurvor och sådär ahlv små bröst. Men jag gillar inte när tjejer har overdrivet stora bröst. Det stör mig bara att tänka på tanken.
Justin's perspektiv:
Medans Evelina stod framför spegeln och kollade missnöjt ner på sig själv fick jag dåligt samvete. Jag har inte bevisat för henne att hon är den jag vill ha, hon är perfekt i alla vinklar. Jag hade dragit på mig ett par slappa jeans tillsammans med t-hirst och en gråmunkjacka. Jag visste inte vad hon hade fått för idé just nu men jag följde bara hennes fotspår. Men när hon fortfarande stod framför spegeln med glansiga ögon fick jag nog. Jag gick fram till henne och kramade om henne bakifrån. Hon började rysa men sedan slappnade hon av. Att få ha henne såhär nära mig gör mig bara galen. Hon är min och förblir min.
Vi skulle tydligen gå och se på bio, vilket jag inte hade något emot. Jag vill tillbringa så mycket tid som möjligt innan turnén börjar igen. Men att tänka på det gör mig bara illamående. Vad ska hon göra när min turné börjar? Hon har ingenstans bo eller det är klart hon får bo hos mig. Men jag vet inte om jag klarar av att lämna henne ensam. Världen är inte så säker som alla tror vad som helst kan hända även om man inte vill intala sig det.
"Ey, Bieber?" Fnissade Evelina fram medans hon stod där med ett sött flin på läpparna. Jag åkte tillbaka till verkligheten och tog tag i hennes hand. Vi hade kommit fram till bion det som återstod nu var att välja vilken film. Jag kände faktiskt inte riktigt för en komedi just nu vilket inte Evelina kände heller för. Så vi köpte en stor popcorn och två cola. Vi började gå mot salong 3 där paranormal acitivity skulle visas. Jag fick många nyfikna blickar, från både tjejer i min ålder och vuxna. Men jag ignorerade dom mest. Jag var här med den vackraste tjejen i världen och det ska ingen förstöra. Inte heller mina fans, även fast dom betyder mycket för mig och det är dom som hjälpt mig såhär långt så behöver jag mitt privat liv. Där jag kan leva som en vanlig tonåring och tillbringa dagarna med Evelina och vänner.
Vi satte oss på stolnumret som visade 367 och 368. Filmen började och såg hur nervös Evelina var för filmen. Så jag tog tag i hennes hand i min och drog upp varsin cola som hon tacksamt tog emot.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Evelina's perspektiv:
Jag visste att något var fel, även fast jag bara har känt Justin i högst två veckor så visste jag att ingen människa tillbringar två obeskrivliga timmar i duschen utan att ens höra det rinnande vattnet slå mot golvet. Något stämmer inte, och vad det än är ska jag ta reda på det, jag kommer få reda på det.
Tanke efter tanke passerade hjärnan och var tvungen att lägga mig ner i sängen för att inte falla bakåt. Jag drog handen i håret och masserade hårbottnen lite lätt samtididigt som jag bet på nageln då jag alltid gör det när det blir för mycket. Jag tog fram nallen som fått sett allt från tårar till glädje, nervositet till galen och älskad till sårad. Nallen som hängt med då jag föddes på BB i Stockholm och fram till nu 16 år senare, då jag är förälskad i killen vid namnet Justin Bieber som får exakt alla tjejer där ute, men väljer mig. Tanken är konstig, den gör mig förvirrad att veta att han valde mig, Evelina Johnsson av dom flera miljarder tjejer som liknar modeller, med dom stora brösten, långa benen och den bruna kroppen. Vad har jag jämnfört med dom? Ingenting, en nalle som jag låtsas höra vad jag tänker men om den bara kunde höra vad jag sa. Världen hade varit lättare, med någon som inte sa ett knyst, bara lyssnade på varenda litet ord man sa, men man kan inte få allt i världen, en liten bit kan man få, resten går till annat. Vad vet jag inte men till dom som behöver det går det inte till. Dom med miljoner på banken får det, men barnen borta i länderna som inte ens får ett glas rent vatten på bordet. Dom får inget dom nej, och här sitter jag o klagar över mitt liv. Get over it. Intalade jag för mig själv eller försökte iallafall.
"Dear bestfriend, I honestly don´t know what to do without you" mumlade jag för mig själv medans blicken var fäst i dom där oskydliga svarta ögonen som var gjorda av två enkla knappar. Jag la mig försiktigt ner på sidan, drog in nallen i en varm kram medans tår efter tår rullade nerför kinden. Pappa, mamma, släktingar, jag har fan ingenting i den här hopplösa världen, jag har pengar. Men hur långt kommer du på pengar? För att må bra, för att få en bra framtid, det är ju föräldrarna som ska uppfostra än till det. Inte pengar, pengar får du mat på bordet, kläder på kroppen och ett tak över huvudet. Men resten? När får jag kärlek av mina egna föräldrar? Aldrig och kommer aldrig att uppleva. När kommer jag få fira min födelsedag, julafton, påsk, tillsammans med min familj, runt ett dukat bord och öppna julklappar då glädjen bara sprutar inom sig. Jag kommer aldrig få uppleva någonting av det där, vilket sårar mig, rejält.
"Hey, how are you?" Jag hoppade till, torkade snabbt bort tårarna medans jag sänkte blicken för att int möta hans ögon. Han ska inte behöva se mig såhär, jag ser säkert bara ut som ett stort svart monster.
Han hade precis kommit ut från duschen med en handuk runt midjan. Jag kunde inte direkt dra blicken i från hans 6-pack men det gjorde jag, och det var ingen vacker syn jag fick se. Eller vacker, det är klart, men inte på det sättet. Hans ögon var röda medan kinderna vattnades av tårar. Klumpen i magen kom fram och jag klev upp ur sängen och gick fram till Justin. Jag drog in han i en kram, vilket kändes ganska konstigt eftersom han bara bar en handuk, runt midjan. Men det hindrade inte kramen, snarare tvärt om. Det kändes tryggt att ha honom så nära mig. Justin's tag om min midja lättade och jag kollade in i hans ögon medan han i mina.
Medan vi bara stod och granskade varandra i ögonen kände jag för att göra något, något roligt. Jag gick ur Justin's kram sprang fram till datorn och sökte på vilka filmer som gick på bio just idag. Brides maides och paranormal actitivty. Perfekt. Medan jag stängde av datorn sprang jag förbi en förvirrad Justin som flackade med blicken vart jag än gick. Jag skrattade för mig själv medan och jag nästan skuttade fram till garderoben för att välja kläder till bion. Egentligen brukar jag inte klä upp mig så värst mycket inför bio men just nu kändes det som att livet har vänt. Jag känner bara glädje även om jag inte har familjen kvar vet jag att jag har honom. Jag drog fram ett par tighta jeans tillsammans med en söt rosa blus. Jag ställde mig framför stegen och granskade mig själv. Jag var ingen vacker varelse på denna gjort. Tvärt om. Jag använde endast mascara som smink, nästan inga kurvor och sådär ahlv små bröst. Men jag gillar inte när tjejer har overdrivet stora bröst. Det stör mig bara att tänka på tanken.
Justin's perspektiv:
Medans Evelina stod framför spegeln och kollade missnöjt ner på sig själv fick jag dåligt samvete. Jag har inte bevisat för henne att hon är den jag vill ha, hon är perfekt i alla vinklar. Jag hade dragit på mig ett par slappa jeans tillsammans med t-hirst och en gråmunkjacka. Jag visste inte vad hon hade fått för idé just nu men jag följde bara hennes fotspår. Men när hon fortfarande stod framför spegeln med glansiga ögon fick jag nog. Jag gick fram till henne och kramade om henne bakifrån. Hon började rysa men sedan slappnade hon av. Att få ha henne såhär nära mig gör mig bara galen. Hon är min och förblir min.
* * *
Vi skulle tydligen gå och se på bio, vilket jag inte hade något emot. Jag vill tillbringa så mycket tid som möjligt innan turnén börjar igen. Men att tänka på det gör mig bara illamående. Vad ska hon göra när min turné börjar? Hon har ingenstans bo eller det är klart hon får bo hos mig. Men jag vet inte om jag klarar av att lämna henne ensam. Världen är inte så säker som alla tror vad som helst kan hända även om man inte vill intala sig det.
"Ey, Bieber?" Fnissade Evelina fram medans hon stod där med ett sött flin på läpparna. Jag åkte tillbaka till verkligheten och tog tag i hennes hand. Vi hade kommit fram till bion det som återstod nu var att välja vilken film. Jag kände faktiskt inte riktigt för en komedi just nu vilket inte Evelina kände heller för. Så vi köpte en stor popcorn och två cola. Vi började gå mot salong 3 där paranormal acitivity skulle visas. Jag fick många nyfikna blickar, från både tjejer i min ålder och vuxna. Men jag ignorerade dom mest. Jag var här med den vackraste tjejen i världen och det ska ingen förstöra. Inte heller mina fans, även fast dom betyder mycket för mig och det är dom som hjälpt mig såhär långt så behöver jag mitt privat liv. Där jag kan leva som en vanlig tonåring och tillbringa dagarna med Evelina och vänner.
Vi satte oss på stolnumret som visade 367 och 368. Filmen började och såg hur nervös Evelina var för filmen. Så jag tog tag i hennes hand i min och drog upp varsin cola som hon tacksamt tog emot.
* * *
Evelina's perspektiv:
"T-t-that was the worst m-m-movie I've ever seen" Fick jag hackigt fram medans jag och Justin lämnade bion bakom oss. Seriöst filmen var förskräcklig. Första och sista gången jag ser den. Det är iallafall klart för mig, men Justin garvade bara. Vilket jag inte kunde förstå varför. Filmen var inget att garva åt.
"Why are you laughing? It's not funny Justin" Sa jag coh satte armarna i kors. Men Justin slutade inte så jag gick sakta fram till den närmsta parkbänken medans blicken var ut i mörket. Jag begravde ansiktet i händerna för att slippa få upp bilder från filmen. Men när mistletoe låten började spelas kollade jag nyfiket upp och mötte Justin's blick. Han hade mobilen i handen och såg riktigt nervös ut. Jag visste inte vem det var som ringde men någon ringde iallafall. Jag ställde mig upp och såg hur Justin mimade Scooter. Vilket gjorde mig nervös. Skulle han behöva åka iväg på hans turné och bara lämna mig bakom sig? En tår slank nerför kinden och jag gick ifån bänken med släppande fötter. Jag sparkade iväg några stenar på marken men jag inte längre visste hur långt jag hade gått höjde jag blicken till det jag inte någonsin kunde ana. Till det sista jag ville se. Till det sista jag ville vara med om.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag ber så hemskt mycket för den dåliga uppdatering. Nu när det är jul och så hinner jag inte sätta mig ner och skriva. Det var meningen att ni skulle fått ett igår men då var jag upptagen i julbak! Men ni fick iallafall ett litet längre kapitel nu och hoppas ni gillar :) Och svar till "HerrGurka" tack så hemskt mycket! Blir sjukt glad att du gillar novellen! Och tack ni andra som alltid kommenterar! Ni ska bara veta hur glad jag blir av att läsa era kommentarer! Ni är guldvärda!
btw, vad tror ni Evelina såg? :) KOMMENTERA! Pussss♥ Och förresten GOD JUL UNDERBARA NI!
"T-t-that was the worst m-m-movie I've ever seen" Fick jag hackigt fram medans jag och Justin lämnade bion bakom oss. Seriöst filmen var förskräcklig. Första och sista gången jag ser den. Det är iallafall klart för mig, men Justin garvade bara. Vilket jag inte kunde förstå varför. Filmen var inget att garva åt.
"Why are you laughing? It's not funny Justin" Sa jag coh satte armarna i kors. Men Justin slutade inte så jag gick sakta fram till den närmsta parkbänken medans blicken var ut i mörket. Jag begravde ansiktet i händerna för att slippa få upp bilder från filmen. Men när mistletoe låten började spelas kollade jag nyfiket upp och mötte Justin's blick. Han hade mobilen i handen och såg riktigt nervös ut. Jag visste inte vem det var som ringde men någon ringde iallafall. Jag ställde mig upp och såg hur Justin mimade Scooter. Vilket gjorde mig nervös. Skulle han behöva åka iväg på hans turné och bara lämna mig bakom sig? En tår slank nerför kinden och jag gick ifån bänken med släppande fötter. Jag sparkade iväg några stenar på marken men jag inte längre visste hur långt jag hade gått höjde jag blicken till det jag inte någonsin kunde ana. Till det sista jag ville se. Till det sista jag ville vara med om.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag ber så hemskt mycket för den dåliga uppdatering. Nu när det är jul och så hinner jag inte sätta mig ner och skriva. Det var meningen att ni skulle fått ett igår men då var jag upptagen i julbak! Men ni fick iallafall ett litet längre kapitel nu och hoppas ni gillar :) Och svar till "HerrGurka" tack så hemskt mycket! Blir sjukt glad att du gillar novellen! Och tack ni andra som alltid kommenterar! Ni ska bara veta hur glad jag blir av att läsa era kommentarer! Ni är guldvärda!
btw, vad tror ni Evelina såg? :) KOMMENTERA! Pussss♥ Och förresten GOD JUL UNDERBARA NI!
HEJ!
HEJ!
Joo, ville bara att ni ska veta, att jag har börjat skriva på chapter 13 part 2, har kommit än bit. Men jag har verkligen tappat skrivlusten för tillfället. Jag får hoppas att det kommer tillbaka, annars så, jaa! Men jag vill verkligen tacka för alla kommentarer jag fått, ni skullle bara veta hur mycket dom betyder för mig, det är dom som får mig att fortsätta skriva och så :) SÅ TACK!♥
Men jag vet inte när part 2 kommer upp, nu innan skolan så är allt plugg gott som borta, så jag ska sätta mig ner och skriva!
Btw, Just nu känner jag att jag verkligen har misslyckat med novellen, det händer inget o.sv. Men, men den kanske är helt okej! hahahaha, ja!
Men ha en bra kväll!! pusss! ♥
Joo, ville bara att ni ska veta, att jag har börjat skriva på chapter 13 part 2, har kommit än bit. Men jag har verkligen tappat skrivlusten för tillfället. Jag får hoppas att det kommer tillbaka, annars så, jaa! Men jag vill verkligen tacka för alla kommentarer jag fått, ni skullle bara veta hur mycket dom betyder för mig, det är dom som får mig att fortsätta skriva och så :) SÅ TACK!♥
Men jag vet inte när part 2 kommer upp, nu innan skolan så är allt plugg gott som borta, så jag ska sätta mig ner och skriva!
Btw, Just nu känner jag att jag verkligen har misslyckat med novellen, det händer inget o.sv. Men, men den kanske är helt okej! hahahaha, ja!
Men ha en bra kväll!! pusss! ♥
DO NEVER GIVE UP - CHAPTER 13 PART 1
"Can i test one thing at you?" Hon vände sig snabbt om medans hon fortfarande hade det där urgulliga leéndet på läpparna. Hon nickade lite lätt.
"Close your eyes" Sa jag lugnt. Hon gjorde som jag sa på en gång, vilket förvånade mig. Men istället för att tänka på det, satte jag varje hand på hennes kinder och pressade mina läppar hårt mot hennes. Äntligen.
Det tog ett tag innan hon besvarade kyssen men efter ett tag övergick kyssen till smått hångel. Hon la över sina ben i mitt knä men släppte inte läpparna. Jag masserade hennes hår medans fjärilarna i magen nu hade växt, stort.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justin's perspektiv:
24 timmar, alltså ett helt dygn hade passerat sedan kyssen med Evelina hade skett. Jag kan ju inget annat säga att kyssen var den bästa på länge. Den var så, perfekt. Ja perfekt, hela hon är perfekt. Man allafall klockan hade nu slagit tio på morgonen och dum som jag var hade jag glömt att en livs levande varelse låg bredvid mig i samma säng, under samma stora täcke och under exakt samma tak. Jag vände mig om så försiktigt jag kunde för att inte väcka henne. Jag granskade hennes perfekta ansikte med som absolut underbaraste ögonen i hela universum. Hur kunde allt ha gått så fort? För en vecka sedan hatade vi varandra mer än någon nånsin kunde ana. Och nu? Nu ligger jag här bredvid tjejen som jag ärligt talat torterade med dom mest oförskämda kommentera en människa aldrig skulle komma på tanken på att ens säga. Men jag, Justin Bieber gjorde det, gjorde det mot en tjej som inte hade gjort ett enda skit till mig, men endå så lyckades jag. Och nu finns dom där skuldkänslorna i kroppen som jag aldrig trodde skulle komma, men jag hade fel. Justin Bieber kan inte ha rätt, han gör exakt allting fel.
Jag tog bort täcket ifrån min kropp och klev upp ur sängen. Jag såg hur Evelina började röra på sig men snabbt så låg hon blixtstilla i sängen med täcket upp till midjan. Jag satte handen i håret men tog snabbt tillbaka den, här behövs det en enkel dusch. Jag gick fram till garderoben i sovrummet och tog fram ett par svarta jeans, en vit tröja tillsammans med ett halsband med motivet family guy. Jag tassade fram till badrummet och låste dörren efter mig. Jag ställde mig framför spegeln och granskade spegelbilden. Killen har verkligen förändras, killen i spegeln är inte samma person längre, en kille som inte längre bryr sig om sällskapet runt om, en som bara tänker på sig själv och inga andra. med dom meningarna får ni svaret eller snarare beskrivningen på vem jag är. Killen som ingen vill ha, killen som dör ensam.
Jag drog av mig pyjamasen och klev in i duschen. Eftersom att jag inte visste hur varmt vattnet var drog jag knappen en bit åt sidan. Vattnet gick senare igång och jag bara njöt av att vattnet nuddade min kropp. Men det tog inte lång tid innan allt tänkande tog över, Selena, selena i Gomez dök upp i mina tankar. Varför, det visste jag inte. Jag hade ingen som helst aning varför den människa som krossade mitt hjärta återingen tog över mitt tänkade. Dagen då hon gjorde slut, spelades upp i mitt huvud gång på gång och jag lutade mig mot väggen för att sedan pusta ut.
≈
" Justin, I can't do this anymore. You and me does'nt work out, okay?" Sa Selena medans hon satte sig på sängkanten. Det kändes som om marken under mina fötter försvann. Jag fick inte ut ett enda ord det enda jag gjorde var att jag höjde min blick till hennes ögon som var fyllda med tårar. Det tog inte lång tid innan mina också var fyllda med tårar, fyllda med sorg.
"Why?"
"I love you Selena, please" Fortsätta jag säga bedjande medans tårarna forsade ner för kinderna. Selena suckade och började gå mot dörren med väskan i ena handen. Men hon fick inte gå sin väg, hon är den jag älskar, hon får inte bara ta sitt pick och pack och gå. Aldrig. Jag tog tag i hennes hand och vände mig om.
Jag stelnade till, hennes ögon var blogsprängda och hennes kinder var svarta efter mascaran.
"Justin, I-i. My feelings for you does'nt exist anymore. I love you but, i-i. I cant" Sa hon och drog handen ur mitt grepp. Jag hörde hur hon sprang nerför trappen och sekunden senare hördes en smäll, från ytterdörren.
Jag gled nerför väggen, begravde ansiktet i händerna och lät tårarna rinna. Hon var borta, den bästa delen av mig och hon kommer aldrig mer tillbaks.
≈
"Justin, are you okay?" Jag vaknade ur min hemska tillbaka blick av att någon står och bankar på badrummsdörren. Jag ställde mig upp och svarade med enkelt okej.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hinner tyvärr inte skriva mer idag, part 2 kan komma imorgon. Så ganska dåligt enligt mig, men kommentera! Puss
"Close your eyes" Sa jag lugnt. Hon gjorde som jag sa på en gång, vilket förvånade mig. Men istället för att tänka på det, satte jag varje hand på hennes kinder och pressade mina läppar hårt mot hennes. Äntligen.
Det tog ett tag innan hon besvarade kyssen men efter ett tag övergick kyssen till smått hångel. Hon la över sina ben i mitt knä men släppte inte läpparna. Jag masserade hennes hår medans fjärilarna i magen nu hade växt, stort.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justin's perspektiv:
24 timmar, alltså ett helt dygn hade passerat sedan kyssen med Evelina hade skett. Jag kan ju inget annat säga att kyssen var den bästa på länge. Den var så, perfekt. Ja perfekt, hela hon är perfekt. Man allafall klockan hade nu slagit tio på morgonen och dum som jag var hade jag glömt att en livs levande varelse låg bredvid mig i samma säng, under samma stora täcke och under exakt samma tak. Jag vände mig om så försiktigt jag kunde för att inte väcka henne. Jag granskade hennes perfekta ansikte med som absolut underbaraste ögonen i hela universum. Hur kunde allt ha gått så fort? För en vecka sedan hatade vi varandra mer än någon nånsin kunde ana. Och nu? Nu ligger jag här bredvid tjejen som jag ärligt talat torterade med dom mest oförskämda kommentera en människa aldrig skulle komma på tanken på att ens säga. Men jag, Justin Bieber gjorde det, gjorde det mot en tjej som inte hade gjort ett enda skit till mig, men endå så lyckades jag. Och nu finns dom där skuldkänslorna i kroppen som jag aldrig trodde skulle komma, men jag hade fel. Justin Bieber kan inte ha rätt, han gör exakt allting fel.
Jag tog bort täcket ifrån min kropp och klev upp ur sängen. Jag såg hur Evelina började röra på sig men snabbt så låg hon blixtstilla i sängen med täcket upp till midjan. Jag satte handen i håret men tog snabbt tillbaka den, här behövs det en enkel dusch. Jag gick fram till garderoben i sovrummet och tog fram ett par svarta jeans, en vit tröja tillsammans med ett halsband med motivet family guy. Jag tassade fram till badrummet och låste dörren efter mig. Jag ställde mig framför spegeln och granskade spegelbilden. Killen har verkligen förändras, killen i spegeln är inte samma person längre, en kille som inte längre bryr sig om sällskapet runt om, en som bara tänker på sig själv och inga andra. med dom meningarna får ni svaret eller snarare beskrivningen på vem jag är. Killen som ingen vill ha, killen som dör ensam.
Jag drog av mig pyjamasen och klev in i duschen. Eftersom att jag inte visste hur varmt vattnet var drog jag knappen en bit åt sidan. Vattnet gick senare igång och jag bara njöt av att vattnet nuddade min kropp. Men det tog inte lång tid innan allt tänkande tog över, Selena, selena i Gomez dök upp i mina tankar. Varför, det visste jag inte. Jag hade ingen som helst aning varför den människa som krossade mitt hjärta återingen tog över mitt tänkade. Dagen då hon gjorde slut, spelades upp i mitt huvud gång på gång och jag lutade mig mot väggen för att sedan pusta ut.
≈
" Justin, I can't do this anymore. You and me does'nt work out, okay?" Sa Selena medans hon satte sig på sängkanten. Det kändes som om marken under mina fötter försvann. Jag fick inte ut ett enda ord det enda jag gjorde var att jag höjde min blick till hennes ögon som var fyllda med tårar. Det tog inte lång tid innan mina också var fyllda med tårar, fyllda med sorg.
"Why?"
"I love you Selena, please" Fortsätta jag säga bedjande medans tårarna forsade ner för kinderna. Selena suckade och började gå mot dörren med väskan i ena handen. Men hon fick inte gå sin väg, hon är den jag älskar, hon får inte bara ta sitt pick och pack och gå. Aldrig. Jag tog tag i hennes hand och vände mig om.
Jag stelnade till, hennes ögon var blogsprängda och hennes kinder var svarta efter mascaran.
"Justin, I-i. My feelings for you does'nt exist anymore. I love you but, i-i. I cant" Sa hon och drog handen ur mitt grepp. Jag hörde hur hon sprang nerför trappen och sekunden senare hördes en smäll, från ytterdörren.
Jag gled nerför väggen, begravde ansiktet i händerna och lät tårarna rinna. Hon var borta, den bästa delen av mig och hon kommer aldrig mer tillbaks.
≈
"Justin, are you okay?" Jag vaknade ur min hemska tillbaka blick av att någon står och bankar på badrummsdörren. Jag ställde mig upp och svarade med enkelt okej.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hinner tyvärr inte skriva mer idag, part 2 kan komma imorgon. Så ganska dåligt enligt mig, men kommentera! Puss
