"Can i test one thing at you?" Hon vände sig snabbt om medans hon fortfarande hade det där urgulliga leéndet på läpparna. Hon nickade lite lätt.
"Close your eyes" Sa jag lugnt. Hon gjorde som jag sa på en gång, vilket förvånade mig. Men istället för att tänka på det, satte jag varje hand på hennes kinder och pressade mina läppar hårt mot hennes. Äntligen.
Det tog ett tag innan hon besvarade kyssen men efter ett tag övergick kyssen till smått hångel. Hon la över sina ben i mitt knä men släppte inte läpparna. Jag masserade hennes hår medans fjärilarna i magen nu hade växt, stort.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin's perspektiv:

24 timmar, alltså ett helt dygn hade passerat sedan kyssen med Evelina hade skett. Jag kan ju inget annat säga att kyssen var den bästa på länge. Den var så, perfekt. Ja perfekt, hela hon är perfekt. Man allafall klockan hade nu slagit tio på morgonen och dum som jag var hade jag glömt att en livs levande varelse låg bredvid mig i samma säng, under samma stora täcke och under exakt samma tak. Jag vände mig om så försiktigt jag kunde för att inte väcka henne. Jag granskade hennes perfekta ansikte med som absolut underbaraste ögonen i hela universum. Hur kunde allt ha gått så fort? För en vecka sedan hatade vi varandra mer än någon nånsin kunde ana. Och nu? Nu ligger jag här bredvid tjejen som jag ärligt talat torterade med dom mest oförskämda kommentera en människa aldrig skulle komma på tanken på att ens säga. Men jag, Justin Bieber gjorde det, gjorde det mot en tjej som inte hade gjort ett enda skit till mig, men endå så lyckades jag. Och nu finns dom där skuldkänslorna i kroppen som jag aldrig trodde skulle komma, men jag hade fel. Justin Bieber kan inte ha rätt, han gör exakt allting fel. 

Jag tog bort täcket ifrån min kropp och klev upp ur sängen. Jag såg hur Evelina började röra på sig men snabbt så låg hon blixtstilla i sängen med täcket upp till midjan. Jag satte handen i håret men tog snabbt tillbaka den, här behövs det en enkel dusch. Jag gick fram till garderoben i sovrummet och tog fram ett par svarta jeans, en vit tröja tillsammans med ett halsband med motivet family guy. Jag tassade fram till badrummet och låste dörren efter mig. Jag ställde mig framför spegeln och granskade spegelbilden. Killen har verkligen förändras, killen i spegeln är inte samma person längre, en kille som inte längre bryr sig om sällskapet runt om, en som bara tänker på sig själv och inga andra. med dom meningarna får ni svaret eller snarare beskrivningen på vem jag är. Killen som ingen vill ha, killen som dör ensam.

Jag drog av mig pyjamasen och klev in i duschen. Eftersom att jag inte visste hur varmt vattnet var drog jag knappen en bit åt sidan. Vattnet gick senare igång och jag bara njöt av att vattnet nuddade min kropp. Men det tog inte lång tid innan allt tänkande tog över, Selena, selena i Gomez dök upp i mina tankar. Varför, det visste jag inte. Jag hade ingen som helst aning varför den människa som krossade mitt hjärta återingen tog över mitt tänkade. Dagen då hon gjorde slut, spelades upp i mitt huvud gång på gång och jag lutade mig mot väggen för att sedan pusta ut.



≈
" Justin, I can't do this anymore. You and me does'nt work out, okay?" Sa Selena medans hon satte sig på sängkanten. Det kändes som om marken under mina fötter försvann. Jag fick inte ut ett enda ord det enda jag gjorde var att jag höjde min blick till hennes ögon som var fyllda med tårar. Det tog inte lång tid innan mina också var fyllda med tårar, fyllda med sorg.
"Why?"
"I love you Selena, please" Fortsätta jag säga bedjande medans tårarna forsade ner för kinderna. Selena suckade och började gå mot dörren med väskan i ena handen. Men hon fick inte gå sin väg, hon är den jag älskar, hon får inte bara ta sitt pick och pack och gå. Aldrig. Jag tog tag i hennes hand och vände mig om.
Jag stelnade till, hennes ögon var blogsprängda och hennes kinder var svarta efter mascaran.
"Justin, I-i. My feelings for you does'nt exist anymore. I love you but, i-i. I cant" Sa hon och drog handen ur mitt grepp. Jag hörde hur hon sprang nerför trappen och sekunden senare hördes en smäll, från ytterdörren.
Jag gled nerför väggen, begravde ansiktet i händerna och lät tårarna rinna. Hon var borta, den bästa delen av mig och hon kommer aldrig mer tillbaks.
≈



"Justin, are you okay?" Jag vaknade ur min hemska tillbaka blick av att någon står och bankar på badrummsdörren. Jag ställde mig upp och svarade med enkelt okej.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hinner tyvärr inte skriva mer idag, part 2 kan komma imorgon. Så ganska dåligt enligt mig, men kommentera! Puss