"Justin, are you okay?" Jag vaknade ur min hemska tillbaka blick av att någon står och bankar på badrummsdörren. Jag ställde mig upp och svarade med enkelt okej.  
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Evelina's perspektiv:

Jag visste att något var fel, även fast jag bara har känt Justin i högst två veckor så visste jag att ingen människa tillbringar två obeskrivliga timmar i duschen utan att ens höra det rinnande vattnet slå mot golvet. Något stämmer inte, och vad det än är ska jag ta reda på det, jag kommer få reda på det.

Tanke efter tanke passerade hjärnan och var tvungen att lägga mig ner i sängen för att inte falla bakåt. Jag drog handen i håret och masserade hårbottnen lite lätt samtididigt som jag bet på nageln då jag alltid gör det när det blir för mycket. Jag tog fram nallen som fått sett allt från tårar till glädje, nervositet till galen och älskad till sårad. Nallen som hängt med då jag föddes på BB i Stockholm och fram till nu 16 år senare, då jag är förälskad i killen  vid namnet Justin Bieber som får exakt alla tjejer där ute, men väljer mig. Tanken är konstig, den gör mig förvirrad att veta att han valde mig, Evelina Johnsson av dom flera miljarder tjejer som liknar modeller, med dom stora brösten, långa benen och den bruna kroppen. Vad har jag jämnfört med dom? Ingenting, en nalle som jag låtsas höra vad jag tänker men om den bara kunde höra vad jag sa. Världen hade varit lättare, med någon som inte sa ett knyst, bara lyssnade på varenda litet ord man sa, men man kan inte få allt i världen, en liten bit kan man få, resten går till annat. Vad vet jag inte men till dom som behöver det går det inte till. Dom med miljoner på banken får det, men barnen borta i länderna som inte ens får ett glas rent vatten på bordet. Dom får inget dom nej, och här sitter jag o klagar över mitt liv. Get over it. Intalade jag för mig själv eller försökte iallafall.

"Dear bestfriend, I honestly don´t know what to do without you" mumlade jag för mig själv medans blicken var fäst i dom där oskydliga svarta ögonen som var gjorda av två enkla knappar. Jag la mig försiktigt ner på sidan, drog in nallen i en varm kram medans tår efter tår rullade nerför kinden. Pappa, mamma, släktingar, jag har fan ingenting i den här hopplösa världen, jag har pengar. Men hur långt kommer du på pengar? För att må bra, för att få en bra framtid, det är ju föräldrarna som ska uppfostra än till det. Inte pengar, pengar får du mat på bordet, kläder på kroppen och ett tak över huvudet. Men resten? När får jag kärlek av mina egna föräldrar? Aldrig och kommer aldrig att uppleva. När kommer jag få fira min födelsedag, julafton, påsk, tillsammans med min familj, runt ett dukat bord och öppna julklappar då glädjen bara sprutar inom sig. Jag kommer aldrig få uppleva någonting av det där, vilket sårar mig, rejält.

"Hey, how are you?" Jag hoppade till, torkade snabbt bort tårarna medans jag sänkte blicken för att int möta hans ögon. Han ska inte behöva se mig såhär, jag ser säkert bara ut som ett stort svart monster.
Han hade precis kommit ut från duschen med en handuk runt midjan. Jag kunde inte direkt dra blicken i från hans 6-pack men det gjorde jag, och det var ingen vacker syn jag fick se. Eller vacker, det är klart, men inte på det sättet. Hans ögon var röda medan kinderna vattnades av tårar. Klumpen i magen kom fram och jag klev upp ur sängen och gick fram till Justin. Jag drog in han i en kram, vilket kändes ganska konstigt eftersom han bara bar en handuk, runt midjan. Men det hindrade inte kramen, snarare tvärt om. Det kändes tryggt att ha honom så nära mig. Justin's tag om min midja lättade och jag kollade in i hans ögon medan han i mina.

Medan vi bara stod och granskade varandra i ögonen kände jag för att göra något, något roligt. Jag gick ur Justin's kram sprang fram till datorn och sökte på vilka filmer som gick på bio just idag. Brides maides och paranormal actitivty. Perfekt. Medan jag stängde av datorn sprang jag förbi en förvirrad Justin som flackade med blicken vart jag än gick. Jag skrattade för mig själv medan och jag nästan skuttade fram till garderoben för att välja kläder till bion. Egentligen brukar jag inte klä upp mig så värst mycket inför bio men just nu kändes det som att livet har vänt. Jag känner bara glädje även om jag inte har familjen kvar vet jag att jag har honom. Jag drog fram ett par tighta jeans tillsammans med en söt rosa blus. Jag ställde mig framför stegen och granskade mig själv. Jag var ingen vacker varelse på denna gjort. Tvärt om. Jag använde endast mascara som smink, nästan inga kurvor och sådär ahlv små bröst. Men jag gillar inte när tjejer har overdrivet stora bröst. Det stör mig bara att tänka på tanken.

Justin's perspektiv:

Medans Evelina stod framför spegeln och kollade missnöjt ner på sig själv fick jag dåligt samvete. Jag har inte bevisat för henne att hon är den jag vill ha, hon är perfekt i alla vinklar. Jag hade dragit på mig ett par slappa jeans tillsammans med t-hirst och en gråmunkjacka. Jag visste inte vad hon hade fått för idé just nu men jag följde bara hennes fotspår. Men när hon fortfarande stod framför spegeln med glansiga ögon fick jag nog. Jag gick fram till henne och kramade om henne bakifrån. Hon började rysa men sedan slappnade hon av. Att få ha henne såhär nära mig gör mig bara galen. Hon är min och förblir min.



Vi skulle tydligen gå och se på bio, vilket jag inte hade något emot. Jag vill tillbringa så mycket tid som möjligt innan turnén börjar igen. Men att tänka på det gör mig bara illamående. Vad ska hon göra när min turné börjar? Hon har ingenstans bo eller det är klart hon får bo hos mig. Men jag vet inte om jag klarar av att lämna henne ensam. Världen är inte så säker som alla tror vad som helst kan hända även om man inte vill intala sig det.

"Ey, Bieber?" Fnissade Evelina fram medans hon stod där med ett sött flin på läpparna. Jag åkte tillbaka till verkligheten och tog tag i hennes hand. Vi hade kommit fram till bion det som återstod nu var att välja vilken film. Jag kände faktiskt inte riktigt för en komedi just nu vilket inte Evelina kände heller för. Så vi köpte en stor popcorn och två cola. Vi började gå mot salong 3 där paranormal acitivity skulle visas. Jag fick många nyfikna blickar, från både tjejer i min ålder och vuxna. Men jag ignorerade dom mest. Jag var här med den vackraste tjejen i världen och det ska ingen förstöra. Inte heller mina fans, även fast dom betyder mycket för mig och det är dom som hjälpt mig såhär långt så behöver jag mitt privat liv. Där jag kan leva som en vanlig tonåring och tillbringa dagarna med Evelina och vänner.
Vi satte oss på stolnumret som visade 367 och 368. Filmen började och såg hur nervös Evelina var för filmen. Så jag tog tag i hennes hand i min och drog upp varsin cola som hon tacksamt tog emot.