"Goodnight carrot"
"Goodnight Bitch" Jag tryckte av luren och gav mig själv en tanke. Hur fan ska detta gå? Bo med en Bävern som säkert bygger egna hus med hjälp av träd?
"Oh, god help me!"
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



En dag, ett dygn och 24 timmar har det nu gått. Justin hade hört av sig någongång mitt i natten här i Sverige och sagt att jag var mer än välkommen dit och att han skulle stå vid flygplatsen och så vidare. Men han sa det då med ironi i rösten, du trodde väl inte att han sa det med en sån där snäll och trevlig röst? Nej, det gjorde han verkligen inte. Men den enda jag kunde göra var att tacka och försöka klistra på ett leénde på läpparna. Vilket inte alltid är det enklaste. Pappa finns i tankarna varje minut varje sekund och inget kunde få han ur min hjärna just nu. Jag kan fortfarande inte förstå att hela min familj inte står vid min sida längre, att dom inte finns här när det är nu jag behöver dom. Jag kan fortfarande inte förstå det men innerst inne vill jag inte förstå det. Alla andra familjer här i Sverige har säkert hela familjen samlad och alla är friska och glada. Vad har jag? Jag har mig själv, men jippi.

Huset är tomt. Möblerna finns inte längre kvar i huset och jag står nu här alldeles ensam som en ensam fisk i ett akvarium. Jag kollade runt en gång i huset där alla minnen har uppstått. Där alla saker har hänt och där hela min barndom finns. Idag fredagen den tjugoförsta november tvåtusen elva händer det. Jag lämnar Sverige bakom min rygg och åker iväg för att bo med en bäver i Atlanta. Ja killen har en egen lägenhet där tydligen han och jag ska bo. Mycket trevligt må jag säga. Eller inte, jag kunde åtminstonde få bo med hans föräldrar i Starford eller vad dom nu kallar det. Bo ensam med kille jag inte ens känner skrämmer mig faktiskt lite. Jag vet inte vad han är kapabel till att göra fast jag vet ju faktiskt inte vad jag heller är kapabel till att göra. Men gör han något weird så hänger jag bara med i hans fotspår.

Jag kastade upp väskan på min vänstra axel och tog den andra i handen. Jag öppnade ytterdörren och fick en hård boll sparkad i huvudet.
"Vilken bra start på dagen" Mumlade jag för mig själv och hållde handen för huvud när jag insåg vilken otrolig kraftig huvudvärk jag snart borde få.
"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, min son har inte lärt sig att sparka en boll en" Jag kollade snabbt upp från trottoaren och möttes av ett par glittriga ljusblåa ögon. Kvinnan som var runt 30 års åldern gav mig ett ursäktande leénde och jag besvarade leéndet så gått som det gick.
"Det gör inget frun, men tyvärr måste jag dra vidare" Sa jag och gav kvinnan ett stort smile innan jag tog upp väskan för andra gången över axel och började gå mot taxin som skulle ta mig till arlanda. Mannen i bilen kom ut ur taxin och gav mig ett creepy smile. Jag ryggade tillbaka nått steg och hoppade in i taxin. Någon minut senare hade mannen lastat in väskorna i bilen och började nu köra åt den rätta riktningen som skulle ta oss till arlanda.
"Vad ska den här unga damen åka iväg någonstans då? Jag hoppade till av hans beröring och flyttade mig diskret bakåt i stolen. Den där mannen var inget att tala om, han var äcklig.
"För det första rör mig inte, för det andra kör bara mot flygplatsen och för det tredje jag håller det för mig själv okej? Bara du kör mot arlanda så får du dina pengar så du kan försörja dig annars får du inget alls." Sa jag allvarligt utan att möta hans äckliga svart bruna ögon. Aldrig att jag ska boka en taxi längre. Männen som kör är bara äckliga och jag vet mycket väl vad dom egentligen har i huvud när tjejer i 17 års åldern kliver in i bilen.
Mannen blev tyst efter mitt lilla tal i bilen och körde mot flygplatsen. Jag märkte sedan hur han satt och sneglade ner på mitt linne mellan varven. Ska äckel gubben aldrig sluta, eller? Jag drog upp linnet en bit så det nu nästan satt uppe i halsen och la mitt bruna lockiga hår åt sidan. Jag vill bara ge dig ett tips, åk aldrig taxi själv. Åk aldrig taxi någongång. Förarna är läskiga med snuskiga ögon och creepy leénde.
*

Fem minuter senare parkerade mannen bilen vid arlanda och jag suckade av lättnad. Äntligen slipper jag han. Jag lossade på bältet och skulle precis gå ut ur bilen när någon drar ner mig i sätet igen.
"Får mannen ingen kram?" Sa han och putade med hans feta underläpp så jag nästan fick kvälningar i halsen. Får man bli äckligare?
"Nej och släpp mig. Jag tar mina väskor själv och här" sa jag och kastade iväg två tjugolappar på golvet. Jag hade egentligen ingenaning om vad den här lilla trippen kostade men jag bryr mig inte. Bara jag får mina väskor och försvinner från bilen så är jag nöjd.
"Det blir fyrtio fyra kronor frun" Jag hade precis stängt bakluckan och tagit ut mina väskor.
"Whatever" Mumlade jag för mig själv och började gå med väskorna in mot arlanda. Jag öppnade dörren som skulle leda in mig mot flyplatsen och möttes av värme. Det var nästan som när man bastar och kommer från ett kallt rum påväg in mot den heta bastun så kändes det här. Vintern i Sverige är förmodligen inte så som den är borta i Atlanta. Här har snön kommit och löven dom är borta sen många veckor tillbaka. Jag började gå mot inchekningen och lämnade över väskan. Den lilla väskan hade jag kvar själv.
När inchekningen var klar och väskorna inlämnade började jag söka upp min gate. Men hittade jag den? Nej, verkligen inte. Arlanda var ingen liten flygplats men flygplatserna utomlands är större. Mycket större. Jag virrade runt som en vilsen hamster på flygplatsen och fyra minuter senare fick jag nog. Jag började gå med raska steg bort mot ett gäng flygvärdinnor som stod i ett härn och verkade ha allmänt roligt.
"Några har roligt iallafall" Mumlade jag för mig själv och gav ifrån mig en suck. Jag gick fram till en av vänninorna och petade lite lätt på hennes axel som små barn brukar göra när dom vill upp i mammas famn.
"Kan jag stå till tjänst?" Frågade kvinnan och gav mig ett tryggt leénde. Jag nickade lite smått och började sedan prata.
"Jag hittar inte min gate" Sa jag och skrattade.
"Vilken gate ska du till?" Frågade kvinnan med ett flin.
"Ehh, vänta lite" Jag plockade upp det ihop knögglade pappret och letade rätt på gate numret.
"63" Sa jag och kollade upp på kvinnan som fortfarande hade ett stort flin på läpparna. Varför beter sig människorna så freaking konstigt idag?
"63 sa du? Ja, då går du bara rakt fram. Sedan svänger du av till höger, vänster, höger igen och sedan ser du gaten 64. Bredvid den ligger 63" Sa kvinnan med händerna hit och dit i luften. Vilket jag inte förstod någonting av. Först höger sedan vänster sedan höger igen och sen framme? Shit det kommer inte gå.
"Tack, antar jag?" Sa jag och log ett litet leénde. Kvinnan besvarade leéndet, kanske lite för mycket. Hennes flin var inte normalt. Det såg ut som det nådde enda upp till hennes gröna ögonen och jag kan slå vad om att han just nu har ont i käken efter att hon smilar dygnet runt.
"Ingen orsak flickan. Ha en bra dag och glöm inte att le. Det gör dig och andra lyckliga" Sa kvinnan och smilade nu ennu större. Var kvinnan från mars eller? Gör dig lyckligare när du själv ler, inte en chans att det funkar. Kvinnan borde ha hoppat ombord på fel flygplan och kommit fel, helt fel.
Jag svarade henne inte utan nickade och kunde själv inte hålla mig skratt. Jag gick därifrån med blickarna brännandes i ryggen. Först en creepy gubbe i taxin och nu en kvinna från mars. Vad kommer sen?
Jag la alla tankar bakom mig och följde kvinnans insiativ. Jag fortsatte vägen förbi en massa små mat ställen, butiker och sedan svängde jag till höger och fick trycka mig förbi alla människor som hade samlats i en hel flock framför någon ny utställning av parfym.
"Ursäkta" Sa jag och kollade upp på mannen som stod för vägen. Mannen kollade ner på mig eftersom att jag var väldigt kort. Runt 1.65 och mannen var troligen nästan två meter hög.
"Förlåt frun, jag ska flytta på mig" Sa han med en sliskig ton och flyttade sedan sig undan. Varför ska alla kalla mig frun idag? Och varför är alla så creepigt läskiga idag?
"Tack" Jag mötte inte hans blick undan gick förbi mannen och någon sekund senare var jag ute från flocken.
"Vilken dag, vilket extremt underliga människor" Sa jag och pustade ut.

---

Så äntligen chapter 5 ute! Kanske ett litet händelselöst cahpter, men det kommer hända saker i nästa. Och då får kommer även Justin in i bilden, Kommentera vad du tycker! pussss! :]