Jag såg hur hans ögonlock blev tyngre och tyngre och det var då det räckte för mig. Jag böjde mig fram och viskade lågt i hans öga.
"Jag älskar dig pappa" Jag gick ut ur ambulansen och sprang därifrån vart det vet jag inte. Men bort därifrån. Jag kom fram till huset och följde pappas råd. Jag sprang in i huset fram till köket och öppnade lådan. Där inne låg det. Sparkontot med mer än en miljonkronor. Jag stoppade ner det i fickan på jackan och sprang upp till rummet. Jag visste inte varför jag gjorde det här men var ska jag annars bo? På gatan? Skulle inte tro det va.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fem signaler, sex signaler och sju irriterande signaler hade gått. Jag var villig att lägga på just den sekunden men häjdade mig då jag hörde hans hesa röst i andra sidan luren.
"Bieber here"
Jag himlade med ögonen och gav ifrån mig en suck. Vilket töntigt sätt att svara på, eller hur?
"The best here" Svarade jag och började fnissa för mig själv. Nu kanske jag var lika töntig som den person på andra sidan jordklotet. Men jag orkade faktiskt inte bry mig mer. Mitt liv var som natt och dag, Justin och jag var som natt och dag. Det går bara inte ihop, det kommer aldrig gå ihop.
"The best here? Huh, you know I'm the best and you, you are the worst. Just so you know" Jag kunde se hans lilla flin framför mig. Måste han alltid vara ett så stort ego?
"Okey, you are the best. But I need to ask you something. Maybe it is a very big question but I´ll will try. Ehm, my dad. Yeah he ask me something like five mintues ago and I know that he talked to you today and he kinda ask if I can live with y" Mer han jag inte fören han avbröt med ett arg och tonlöst skrik. Killen hade inte den finaste rösten trots allt.
"Y-YOU L-IVE H-H-ERE? W-WITH M-E-? No way!"You can live with your dad. We don´t even no each other." Där sprack rösten igen, men inte lika mycket bara lite. Jag visste iallafall var jag var tvungen att göra nu. Berätta sanningen för Miss. Perfekt och sedan vet jag faktiskt inte.
"My dad is dead. Are you happy now?" Fråga jag honom medans en liten ensam hjälplös tår rann ner för kinden. Varför kan inte mitt liv vara som hans? Ha fans som älskar än, en hel familj och ett liv som är perfekt. Varför föddes jag till den jag är och varför inte till någon annan lycklig lottad tjej där ute?
"Dead? Is he dead? I'm s-sorry" Sa han och jag kunde verkligen höra på hans röst att han verkligen var ledsen och till och med en aning chockad. Vilket gjorde mig en aning chockad också.
"Uhm, yes" Sa jag medans tårarna nu kom som dom aldrig kommit tidigare.
"But we don´t even know each othe"
" I know Justin, I know but I only ask for one simple question and it is if I can stay with you in until I find an apartment and move away. Please, you are the only one I talk to"
"Simple question? How can you say it is a simple question? We don't even know each other, We haven't met before and now I just gonna say. Sure, you are so welcome here. Just come over? I'm Justin Bieber for gods sake! I can let some stupid craying bicth in my life?" Killen lyckas med en sak iallafall, såra mig, såra mig rejält. Det är han allt duktig på.
"You should get a price on how damn good you are at hurting people. You succeed, you hurt me."
"I´ll talk to my parents and I call you tomorrow. Happy? "
"Very happy, if your parents say yes. Please tell them that I said Thanks. To them, not to YOU" Jag betonade ordet YOU extra högt och fortsatte prata.
"Goodnight carrot"
"Goodnight Bitch" Jag tryckte av luren och gav mig själv en tanke. Hur fan ska detta gå? Bo med en Bävern som säkert bygger egna hus med hjälp av träd?
"Oh, god help me!"

---

Förlåt för ett uselt och tråkigt kapitel och kort! Skriver mer imorgon! Hoppas det var okej och ja kommentera ( för mer) hihihi! Tack för alla andra kommentarer det värmer ska ni veta! :] Pusssss