"One coke and.. that chocklate cake please" Sa jag och pekade på den största chokladkakan genom glasrutan in till småkakor och till stora prinsess tårtor med smak av jordgubb. Tjejen vid kassan nickade och jag var på väg med att öppna väskan för att ta plånboken då en hand slinker över axeln med pengar i handen. Jag vänder mig snabbt om och ser att Justin står där med ett flin på läpparna. Jag ger honom bara en irriterad blick och medans Justin granskar bakelserna öppnar jag väskan och tar snabbt fram plånboken.
"I'll take the same as the girl" Sa han mot kassörskan. Han började med att plocka upp pengar ur fickan då jag trycker upp pengar i ansiktet på tjejen. Jag började smått skratta för mig själv då tjejen borde fått ont i ansiktet efter mitt pengarslag. Men när tjejen då drar ner handen mot bordet ryggar jag tillbaka. Om blickar kunde döda, vore jag som sagt stendöd just nu. Tjejen kastar bokstavligen upp Justin's grejer på brickan och går sedan därifrån.
"Haha, that was weird" Sa jag och kollade på Justin som stod med munnen öppen. Jag himlade med ögonen och tog brickan från den minimala platsen och gick förbi Justin. Jag gick fram till det ensamma bordet längst bort vid fönstren och satte mig ner. Strax efter kom Justin och satte sig mittemot mig. Jag tog kakan samt drickan ifrån bordet och detsamma gjorde Justin. Tystnaden behöll sig ett tag till, men tillslut orkade jag inte med den längre. Mina kropp ville inte längre sitta ner så jag kände mig tvungen att att gå därifrån.

"Please, can we go" Sa jag medans jag stampade med foten i marken som en liten unge när inte får det dom inte vill ha. Justin började skratta och mumlade något orimligt. Utan att ta med brickan gick vi två ut ur cafét med många nyfikna blickar i ryggen. Det som faktiskt var skönt med Justin var att han försökte leva som en vanlig tonåring. Vilket han lyckades med, han verkade inte bry sig om alla tonårstejejer eller paparatsis som jämnt var med han överallt.