DO NEVER GIVE UP - Chapter 10
Men för det ögonblicket, den sekunden då jag verkligen fick chansen att kolla in i hans ögon så såg jag den sanna Justin. Även fast hans ögon glittrade och var allt mer än underbara så fanns det en smärta, en smärta som var djupt begraven i hans ögon.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den obehagliga tystnaden som la sig över oss när vi satt vid tv och zappade mellan kanalena hit och dit. Men tillslut fick jag nog och var tvungen att gå därifrån.
"Im going to bed"
Jag satte mig upp ur soffan och kände Justin's brännande blick i ryggen. Jag kunde ana att han kollade in min rumpa eftersom att jag bara hade ett par tighta hotpants tillsammans med ett svart tight linne. Jag öppnade dörren in till sovrummet och såg att det endast fanns en säng.
"Perfekt, då får jag sängen medans han får soffan" Mumlade jag för mig själv på svenska. På ett sätt saknar jag det språket, det landet, människorna. Det är så annorlunda var det är från här. Men jag antar att jag måste vänja mig. Jag ska allt bo här i ett halv år.
Utan att göra någonting drog jag av mig kläderna men lämnade hotpantsen på. Jag har för det mesta alltid sovit med bar överkropp men då tillsammans med en bh. Mer en så behöver inte. Inte nu när jag tar sängen och Justin får soffan.
Jag hoppade upp i sängen och drog det kalla täcket över mig.
Men det var svårare än vad jag hade trott att få sömn. Med Justin's dunkande musik alldeles bredvid mig var det svårt att falla i en sömn. Jag suckade för mig själv och ställde mig upp i stående ställning. Jag tassade ut med nakna fötter på det kalla klinkers golvet och öppnade dörren ut till köket som låg höger om vardagsrummet. Jag fortsatte genom köket, ingen Bäver där. Jag gick vidare till vardagsrummet där jag såg han spela gitarr hero framför tv. Men seriöst, gitarr hero?
"Carrot please. Someone in this house are sleeping" Sa jag och satte armarna i kors framför bröstet. Men han lyssande inte, han såg mig inte ens. Alldeles för mycket uppmärksamhet på spelet. Men det ska jag ändra på förr eller senare.
Av någon anledning började jag flina, stort. "BEAVER, THE HOUSE IS ON FIRE" Skrek jag och försökte leka rädd och chockad. Vilket inte var min speciella grej. Men jag lyckades en stund innan Justin verkligen gick i chock. Inte som jag, fejkchock.
Han släppte gitarren med en väldig hastighet och vände uppmärksamheten mot mig. Han hoppade ner från soffan som han då stod på och sprang fram till köket. Han sprang fram och tillbaka i alla rummen medans jag stod som fastfrusen i golvet och skrattade så tårarna rann. Justin kom sedan ut ur sovrummet med en irriterad blick fäst på mig. Han började gå med tunga steg och nu stod vi sådär en meter ifrån varandra. Han kollade rakt igenom mina ögon samtidigt som jag försökte kväva ett skrattanfall.
"Can you tell me where the fire is?" Sa han och flinade, däremot ett glädjelöst flin.
Jag tog ett steg fram så vi nu stod face mot face. Jag böjde mig fram och viskade lågt i hans ena öra.
"There is no fire, dude"
Jag gick förbi honom med ett stort flin på läpparna. Jag öppnade den vita dörren in till sovrummet och gjorde samma rutiner som förra gången.
Jag stod mitt på golvet, blickstilla. Det var som nu jag insåg att bruden bara hade en spetsbh på sig. W.o.w kunde jag bara säga. Hon var ingen dålig barbiedocka må jag säga.
Men efter att ha stått som frusen is började jag känna en längtan mot sängen, orehört trött idag efter att bara ha suttit i en enkel soffa och moffat i sig skräpmat.
Jag stängde av tv, släckte lamporna och började gå mot sovrummet. Jag drog upp mjuiksbyxerna en gång innan jag klev in genom dörren. Men väl där inne var inte sängen bäddad och tom. Utan Evelina låg där över halva sängen med täcket upp till midjan. Jag började skratta ett håtfullt skratt men slutade direkt när jag såg hur hur hon vände och vred sig i sängen. När hon var färdig med att vända sig gick jag försiktigt fram till badrummt, fyllde en liten hink med kallt vatten och lämnade badrummet med en vattenhink i ena handen. Jag gick fram så jag stod bredvid henne i sängen och jag visste redan nu hur mycket skit jag skulle få ta. Antingen tar hon död på mig på en kort stund eller så blir den en långsam och smärtande död.
Jag drog upp hinkan så den nu var över hennes bruna hår och vände upp och ner på hinken. Det kallla vattnet forsade nerför hennes ansikte och ner mot golvet. Jag släppte hinkan i huvudet på henne av ren tillfällighet och sprang ut ur rummet. Jag fortsatte med snabba steg in i köket och gömde mig bakom köksön. Jag hukade mig ner och begravde händerna i ansiktet. Ärligt talat vill jag inte se hennes reaktion, den kommer inte vara glad. Utan Motsatsen till det.
"JUSTIN WHAT THE HELL ARE YOU?" Skrek hon med en arg ton. Jag visste att hon inte var längre bort än tre meter och att hon snart skulle upptäcka mig. Men så rädd som jag nu var för tjejen satte jag mig snabbt upp och sprang därifrån. Jag skulle precis springa förbi henne då hon greppade tag om min alldeles för stora tröja.
"Can you explain this"Sa hon med sansad ton. Men en liten aggresiv ton hörde jag väl. Jag mötte hennes ansikte och kunde inte hålla mig för skratt. Hon hade tydligen glömt att ta bort sminket som nu var pålagt på hennes likblika kinder och håret droppade fortfarande nerför hennes nakna överkropp.
Dåligt enligt mig. Men kommentera vad du tycker. Är novellen värd att läsa eller ska den bort? KOMMENTERA! Tack för alla andra kommentaren på alla andra inlägg! pusssssssss :)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den obehagliga tystnaden som la sig över oss när vi satt vid tv och zappade mellan kanalena hit och dit. Men tillslut fick jag nog och var tvungen att gå därifrån.
"Im going to bed"
Jag satte mig upp ur soffan och kände Justin's brännande blick i ryggen. Jag kunde ana att han kollade in min rumpa eftersom att jag bara hade ett par tighta hotpants tillsammans med ett svart tight linne. Jag öppnade dörren in till sovrummet och såg att det endast fanns en säng.
"Perfekt, då får jag sängen medans han får soffan" Mumlade jag för mig själv på svenska. På ett sätt saknar jag det språket, det landet, människorna. Det är så annorlunda var det är från här. Men jag antar att jag måste vänja mig. Jag ska allt bo här i ett halv år.
Utan att göra någonting drog jag av mig kläderna men lämnade hotpantsen på. Jag har för det mesta alltid sovit med bar överkropp men då tillsammans med en bh. Mer en så behöver inte. Inte nu när jag tar sängen och Justin får soffan.
Jag hoppade upp i sängen och drog det kalla täcket över mig.
Men det var svårare än vad jag hade trott att få sömn. Med Justin's dunkande musik alldeles bredvid mig var det svårt att falla i en sömn. Jag suckade för mig själv och ställde mig upp i stående ställning. Jag tassade ut med nakna fötter på det kalla klinkers golvet och öppnade dörren ut till köket som låg höger om vardagsrummet. Jag fortsatte genom köket, ingen Bäver där. Jag gick vidare till vardagsrummet där jag såg han spela gitarr hero framför tv. Men seriöst, gitarr hero?
"Carrot please. Someone in this house are sleeping" Sa jag och satte armarna i kors framför bröstet. Men han lyssande inte, han såg mig inte ens. Alldeles för mycket uppmärksamhet på spelet. Men det ska jag ändra på förr eller senare.
Av någon anledning började jag flina, stort. "BEAVER, THE HOUSE IS ON FIRE" Skrek jag och försökte leka rädd och chockad. Vilket inte var min speciella grej. Men jag lyckades en stund innan Justin verkligen gick i chock. Inte som jag, fejkchock.
Han släppte gitarren med en väldig hastighet och vände uppmärksamheten mot mig. Han hoppade ner från soffan som han då stod på och sprang fram till köket. Han sprang fram och tillbaka i alla rummen medans jag stod som fastfrusen i golvet och skrattade så tårarna rann. Justin kom sedan ut ur sovrummet med en irriterad blick fäst på mig. Han började gå med tunga steg och nu stod vi sådär en meter ifrån varandra. Han kollade rakt igenom mina ögon samtidigt som jag försökte kväva ett skrattanfall.
"Can you tell me where the fire is?" Sa han och flinade, däremot ett glädjelöst flin.
Jag tog ett steg fram så vi nu stod face mot face. Jag böjde mig fram och viskade lågt i hans ena öra.
"There is no fire, dude"
Jag gick förbi honom med ett stort flin på läpparna. Jag öppnade den vita dörren in till sovrummet och gjorde samma rutiner som förra gången.
Justin's perspektiv
Jag stod mitt på golvet, blickstilla. Det var som nu jag insåg att bruden bara hade en spetsbh på sig. W.o.w kunde jag bara säga. Hon var ingen dålig barbiedocka må jag säga.
Men efter att ha stått som frusen is började jag känna en längtan mot sängen, orehört trött idag efter att bara ha suttit i en enkel soffa och moffat i sig skräpmat.
Jag stängde av tv, släckte lamporna och började gå mot sovrummet. Jag drog upp mjuiksbyxerna en gång innan jag klev in genom dörren. Men väl där inne var inte sängen bäddad och tom. Utan Evelina låg där över halva sängen med täcket upp till midjan. Jag började skratta ett håtfullt skratt men slutade direkt när jag såg hur hur hon vände och vred sig i sängen. När hon var färdig med att vända sig gick jag försiktigt fram till badrummt, fyllde en liten hink med kallt vatten och lämnade badrummet med en vattenhink i ena handen. Jag gick fram så jag stod bredvid henne i sängen och jag visste redan nu hur mycket skit jag skulle få ta. Antingen tar hon död på mig på en kort stund eller så blir den en långsam och smärtande död.
Jag drog upp hinkan så den nu var över hennes bruna hår och vände upp och ner på hinken. Det kallla vattnet forsade nerför hennes ansikte och ner mot golvet. Jag släppte hinkan i huvudet på henne av ren tillfällighet och sprang ut ur rummet. Jag fortsatte med snabba steg in i köket och gömde mig bakom köksön. Jag hukade mig ner och begravde händerna i ansiktet. Ärligt talat vill jag inte se hennes reaktion, den kommer inte vara glad. Utan Motsatsen till det.
"JUSTIN WHAT THE HELL ARE YOU?" Skrek hon med en arg ton. Jag visste att hon inte var längre bort än tre meter och att hon snart skulle upptäcka mig. Men så rädd som jag nu var för tjejen satte jag mig snabbt upp och sprang därifrån. Jag skulle precis springa förbi henne då hon greppade tag om min alldeles för stora tröja.
"Can you explain this"Sa hon med sansad ton. Men en liten aggresiv ton hörde jag väl. Jag mötte hennes ansikte och kunde inte hålla mig för skratt. Hon hade tydligen glömt att ta bort sminket som nu var pålagt på hennes likblika kinder och håret droppade fortfarande nerför hennes nakna överkropp.
Dåligt enligt mig. Men kommentera vad du tycker. Är novellen värd att läsa eller ska den bort? KOMMENTERA! Tack för alla andra kommentaren på alla andra inlägg! pusssssssss :)
Kommentarer
Postat av: nour
du borde skriva vad dom säger på svenska^^
Postat av: Liiz:)
Jag Älskar novellen men håller inte med "Nour" Eftersom de är i england tycker jag att det är bra!!
Postat av: Anonym
Den här novellen är värd att vänta på så ta inte bort den ! Och kapitlet var bäst !
Trackback